Allt ställs på ända

Det var meningen att jag skulle jobba 13-22 i dag för att jag ska jobba med Guldbaggegalan i kväll. Jag såg framför mig en förmiddag av skrivande och kaffedrickande, inte nödvändigtvis i den ordningen. Men så plötsligt ringde mobiltelefonen och min kollega är sjuk och så blev arbetstiden 9-22 och bye bye roman och hej hej övertidsersättning. Man får vara glad över det lilla.

Så nu tandborstning och tunnelbaneåkning.

10 reaktioner till “Allt ställs på ända”

  1. Då var det ju tur att du inte hängde på igår. För min målsättning att vara på jobbet nio grusades för en stund sedan.

  2. Alltså hur veka är ni två egentligen? Den ena drivs till hemmasittande av blotta tanken på sprit, och två öl och en falukorvsmacka är nog att få den andres arbetsdag att kantra… håhå jaja. Jag ska hälla i er båda en Fransk Fågel, så vi får lite variation i allt det här hotshots-tjatet. Mindre snack och mer verkstad (även från mitt håll).

  3. Pyttsan Lameboy, det var din sämsta ursäkt hittills. Se mig i ögonen och upprepa det när du bangar nästa gång jag föreslår något livat. Nej Josefine, du får hänga med mig i stället för de tvenne måndagsexemplaren till partypojkar.

  4. Ja det låter bättre det. Jag har nämligen aldrig bangat nånting (fråga Morgan). Du känner igen mig på armagnacflarran jag har under armen och alla citroner som sticker upp ur mina fickor. Jag är fast övertygad om att Daniel och Morgan är klena tills jag ser nåt som bevisar motsatsen (och nej, att äta jättemycket buffé räknas inte).

  5. iPet: Vi såg inte dig på Tranan igår, så hur jävla party var du?

    Josefine: Min arbetsdag kantrade knappast av de tre ölen (det verkar som att du tappade räkningen tidigt…), utan det var en önskan att komma nära sju timmars sömn som var boven i dramat.

  6. Morgan: Jag lämnade bygget en stund före midnatt. Med mer än tre öl innanför västen. Partajet var i källaren. Det är sällan det flyttar upp i den posha restaurangdelen.

  7. Vojne vojne, tänka sig att ett snabbnedplitat inlägg om utökade arbetstider skulle urarta till en diskussion om huruvida jag är en vekling eller inte samt vem som egentligen befann sig på Tranan i går.

    Men för att avsluta åtminstone min del i debatten citerar jag slutet av det mejl jag skrev till min vän Måns för en knapp timme sedan, angående en helt annan sak: Gammal och vek, det är jag.

  8. iPet: Vi satt i källaren från innan nio till strax efter elva utan att lägga märke till dig. Sista bordet innan flipperspelet.

Kommentarer är stängda.