Jag har en sådan där textmässig svacka igen. Tveksam över texten. Vem intresserar den? Mig? Ja, det gör den, jag finner den ofantligt intressant eftersom den säger väldigt mycket om mig själv, kanske mer än jag egentligen hoppats få fram. Några saker undrar jag om de ens kan stå kvar, jag läser dem och tänker kan det där verkligen stämma, är det verkligen så där, har jag … skulle jag … tänker jag verkligen …
Ja. Det kanske jag gör.
Det är svårt. Det är en rätt cynisk text på sina ställen, en ärlig sådan på andra, en romantisk sådan här och var men när jag går igenom texten, putsar på skavankerna, skalar bort onödigheter och funderar på lustmord kommer ändå det där förbannade jävla tvivlet över mig igen. Varför ska någon vilja läsa det här förutom jag själv? Jo, jag tänkte så förra gången också och det visade ju sig vara falskt, men den här gången är det väl ännu mer så, är det inte?
Är det inte så?
——
Bortsett från dubierna: Ja, romanen är färdigskriven. Nej, den är verkligen inte färdigredigerad. Och den här Melodifestivalen sätter verkligen käppar i mina ansträngningar att jobba med texten. Men till veckan är jag ledig måndag, tisdag och onsdag.
Då ni.