Bomber och granater

Jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig av Belgrad. Men det är ändå inte riktigt som jag trodde.

Det känns surrealistiskt att den här staden bombades av väst så sent som för nio år sedan. Americano? frågade taxichauffören när jag satt mig till rätta i baksätet på hans bil. Aah, Sweden, good! sa han och gjorde tummen upp när jag berättat om min härkomst och vi kryssade mellan filerna. När vi passerat floden Sava och kommit in i stadens äldre delar började han peka mot byggnader vi passerade. Nato, sa han och pekade mot ett hus med stora hål i som mer såg ut att höra hemma i Bagdad än Belgrad. Några kvarter senare pekade han mot en hög ruiner som stod kvar på trekvart – Nato bomb – ruskade på huvudet och suckade. Ja, good old Sweden tänkte jag och försökte minnas om det förekom några protester där hemma 1999 när Nato tog i med hårdhandskarna mot Milosevic och lät bomberna falla.

Inte vad jag kommer ihåg.

4 reaktioner till “Bomber och granater”

  1. jodå, nog höjdes röster mot bomberna. (i kina var man med rätta rejält upprörda över ödeläggelsen av landets ambassad.) men det var som vanligt svårt att få in i det allmänna medvetandet att mängder av människor mister livet eller får dem förstörda när en diktator medelst bomber ska läras veta hut. dock bereddes exempelvis john pilger utrymme i aftonbladet:

    http://wwwc.aftonbladet.se/kultur/9903/27/jp.html

    är man på lite mer konspiratoriskt humör kan man även läsa:

    http://etc.se/artikel/9888/konsten-att-saelja-ett-krig-del-4

  2. Hm, det verkar som att jag befann mig i en helt annan del av medvetandevärlden den där våren. Jag skyller på att jag då satt och svettades på statskunskapsinstitutionen i Uppsala och inte hade tid att lyfta blicken bortom domkyrkan, eller något sånt.

Kommentarer är stängda.