Fyrvägskorsning. Minst.

Jag befinner mig vid ett vägskäl. Bokjäkeln står och väger. Jag vet inte vilket håll jag ska tippa historien åt, kanske är det till och med dags för ett tidshopp, jag kan inte bestämma mig.

Jag har vid något tillfälle för länge sedan sagt, eller om det var Peter som sa det i en kommentar, ja så var det visst, att den här bloggen ofta är personlig men aldrig särskilt privat. Ungefär samma balansgång försöker jag mig på i romanen, men det är svårare, texten är så mycket längre, det som skrivs når heller inte någon mottagare i förstaläget när jag skriver, ärligheten blir större eftersom gränserna inte syns lika tydligt, svängarna blir vidare och risken för att köra i diket ack så mycket större. Var går gränsen för vad som är intressant för en läsande publik och vad som är intressant bara för mig själv? När går det personliga ältandet över gränsen och blir ett privat träsk jag sjunker ner i? Som bara berör och intresserar min egen person? Jag har ingen aning, men jag hoppas att jag håller mig på rätt sida av den tunna röda linjen.

Men vägskälet. Vänster eller höger? Framåt eller bakåt? Eller kvar på samma ruta? Åh varför blev jag inte civilingenjör som jag tänkte från början istället?

En kommentar till “Fyrvägskorsning. Minst.”

Kommentarer är stängda.