Post Format

Underligheter (1)

Jag blev ju bloggutmanad av popjunkie-Rebecca i början av veckan. Sex underligheter/egendomligheter om mig själv ska sättas på pränt. Men vem är jag att bedöma vad som är konstigt? Det jag anser vara helt normalt, som mitt väl dokumenterade gurkhat, ter ju sig helt freakish för somliga. Så vad göra?

Jo, jag frågade tre vänner istället. Så, med start i dag och under ytterligare två dagar (inte nödvändigtvis lördag och söndag) levererar jag två underliga fakta om mig själv signerad någon annan, följd av en personlig kommentar. Först ut – min vän Lisa:

1. Du är den enda jag känner som lyckats sälja en bostadsrätt i Stockholm med förlust. Detta är tyvärr helt sant. Tidigt 2001 köpte jag en etta med kokvrå på 27 kvadratmeter vid Gullmarsplan för 830 000 kronor. Eftersom jag inte ägde ett jota i penningväg så tvingades jag låna pengar även till kontantinsatsen, vilket medförde att jag totalt inklusive obligatorisk amortering på topplånet betalade drygt 7000 kronor per månad för mitt lilla krypin. Det sög rent ut sagt. Hösten 2003, när jag fick erbjudande om en hyresetta på 36 kvm vid Odenplan för knappt 3000 kronor i månaden genom mitt jobbs pensionsförvaltarbostadskö, tvekade jag i ungefär 0,2 sekunder innan jag tackade ja. Helgen innan det skulle vara visning på min lägenhet började så DN och SvD skriva artiklar om att bostadsmarknaden var på väg att kollapsa, och skickade ut reportrar som på visningar frågade bostadsspekulanter vågar du verkligen köpa lägenhet nu när marknaden är på väg att vända? och simsalabim så fick jag inte mer än 710 000 kronor vid försäljningen, och stod där med ett obetalt banklån på lite drygt 100 000 kronor efteråt. Sicken jäkla idiot du är som sålde tänker kanske en del. Tja, jo, kanske, men trots att jag betalar 2500 kronor per månad på lånet (som är färdigbetalat i oktober i år) så landar ändå den faktiska månadskostnaden för mitt boende på avsevärt lägre summor per månad nu än i förra lägenheten. Och jag har nio kvadratmeter mer, en kalasbra sovalkov, ett riktigt kök och avsevärt bättre bostadsläge. Men du äger ju inte ditt eget boende, nej men det gjorde jag ju inte förut heller egentligen men visst, en mikroskopisk del övergick i min ägo varje månad när jag amorterade men i ärlighetens namn bor jag hellre i hyresrätt än i bostadsrätt ändå. Ah, nu fick ni reda på jättemycket spännande saker om min privatekonomi.

2. Du är den enda jag känner i vår ålder som jobbat sju år på samma arbetsplats. Det är nästan sant, den 22 maj har jag varit på TT Spektra i sju år (fråga mig inte varför jag minns det exakta datumet, det är en sjuk böjelse jag har att minnas konstig detaljinformation), må så vara på olika redaktioner och under perioder utlånad till olika projekt. Men visst, det är extremt ovanligt som ung (nåja) inom mediebranschen att arbeta så länge på samma ställe antar jag. Men de erbjöd mig fast tjänst redan efter några månader och jag trivs så varför flytta bara för sakens skull? Men visst, det kanske hjälper att jag trots allt haft en del andra grejer vid sidan av också, som mitt romanskrivande. Eller så är det bara att acceptera att jag är en trygghetsjunkie av rang.

Underlig men ack så sann tilläggsinformation: Jag har känt Lisa, som tvingade ur mig den här faktan, tre dagar längre än jag har jobbat på TT Spektra.

Så, det var del ett. Fortsättning följer.

6 kommentarer

Lämna ett svar

Markerade fält är obligatoriska *.