Post Format

Say hello to my little friends (1)

flatliners.jpg

Det kallas tydligen Tequila Flatliner och skulle enligt Morgan fått någon att utropa det äckligaste jag någonsin stoppat i min mun. De består av en del sambuca, ett skikt av tabasco i mitten och så tequila som topping. När Stefan gjort i ordning de första tre i mitt kök runt elvasnåret på kvällen sa såväl han som Morgan, som båda druckit detta förut, varför gör vi det här? och nej, vi borde verkligen inte och att man aldrig lär sig och sedan svepte vi.

Efteråt stod vi i köket och insåg med viss besvikelse att världen fortfarande fanns runtom oss, vi kunde fortsätta spela ”Guitar hero” som om inget hänt och de sa det måste vara något fel, kanske var det för lite tabasco eller faktumet att mina snapsglas bara var fyracentiliters som var boven i spritdramat? Vi tog två till var för att vara säkra på att vi inte gjort något fel och jo, de kändes milda och näst intill lena mot gommen men å andra sidan stod senare såväl S som M och sa den är bra! och jag gillar den! när de pratade om Bostons ”More than a feeling” och senare på natten när barbesöket nått hemgång hittade vi en kabeltrådvinda modell kvarnhjulsstorlek som Telia glömt på Scheelegatans trottoar som Morgan först rullade några hundra meter och därefter sa den här tar jag med hem, jag behöver en sån här om. Själv promenerade jag hem över Barnhusbron och fick vid fyratiden på morgonen kände jag mig tvungen att läsa ”Alla dessa promenader i Stockholmstrakten” i ungefär en timme.

Så jo, kanske hade våra flatliners viss effekt ändå.

——

Tidigare inlägg i shotsens värld:

Fransk fågel (2)
Ja, det är det nya svarta

5 kommentarer

Lämna ett svar

Markerade fält är obligatoriska *.