Lördagen som kommer att gå till historien, del fyra:
Jag håller på att dö av hunger och tydligen ska jag inte bli matad än på 90 minuter, och då ska jag dessutom äta aluminium. Världen är en grym plats och jag förvandlade promenaden till en löptur och jag har hunnit skriva både en och två kommentarer hos En annan sida-Petra, stretchat samt skrivit sms och oj nu ringde min chef och undrade om det löste sig med söndagsbemanningen och jag svarar lugna puckar nemas problemas don’t you worry. Nej det sa jag inte men andemeningen var densamma. Så ser jag Josefines USA-bashing och skrattar inombords och jag får väl lägga mig och ge mig på deckaren igen antar jag. Har aldrig läst något av Helene Tursten tidigare men jag tycker att berättelsen är rätt driven och det går ju jag igång på så allt är väl i världen trots allt.