Hey trouble sjunger Concretes ur högtalarna och jag vet inte om det är passande eller inte. Kanske. Hur som helst skjuter jag tankarna åt sidan, jag har ett jobb att sköta och ett liv att leva. Försommaren har försvunnit utanför mitt köksfönster men värmen finns kvar inne i lägenheten, jag vaknade med en dröm ur det förflutna på näthinnan alldeles för tidigt och det är konstigt hur svåra de är att skaka av sig, ligger kvar som en påminnelse om tider som flytt precis bakom ögonlocken, de är som en psykedelisk film om jag sluter ögonen men det ska man inte göra när det är dag, så jag håller dem öppna. Känslan finns dock kvar även om den inte kan ses.
Hej trubbel. Jo, rätt passande.
——
Just ja, artikeln om Sandvik och En bok för alla från gårdagens SvD ligger uppe på webben nu. Dock är det drygt 5 000 personer som jobbar på fabriken, inte 3 000 som anges i texten. Men hey trouble, vad gör det om hundra år?