Post Format

En tårögd morgonpromenad

Eftersom jag är en nyttig människa utan dess like bestämde jag mig för en rask morgonpromenad direkt efter uppstigningen i arla morgonstund (alltså 08.30). På med joggingdojorna, fram med ipoden och ut det bar. Det blev den vanliga rundan, längs strandkanten vid Klara sjö, upp mot Karlberg och vidare runt Pampas och så tillbaka. Men ändå var det inte som vanligt, när man är trött och utan mat i magen ligger känslorna närmare och jag lyssnade på Michael Nyqvists sommarprat och fan om jag nästan inte rördes till tårar av hans berättande. Karln var ju lysande, helt klart den bästa sommarpratare jag vilat öronen med i år.

Nu måste jag äta frukost. Och skriva. Satan i gatan vad jag ska skriva och hej vad det går.

5 kommentarer

  1. Wohooo! Skriv skriv skriv! Nu har jag läst boken – och skulle HEMSKT gärna vilja se den som film! Fast jag tror att jag måste läsa om den, jag satt mest och funderade på vad som hade hänt på riktigt och blev snornyfiken. 🙂

    Reply
  2. Ah, trevligt att du tror på Dannyboy i filmformat, det värmer. Och jag kan tillägga att även jag ibland funderar över vad som är verkligt och vad som är påhittat…

    Reply
  3. Fasiken, jag var helt övertygad om att jag hade skrivit en del här i bloggen angående ”Dannyboys” verklighet kontra dikt. Men det var väl mest i mitt eget huvud jag skrivit det, antar jag. Hittade inget bättre än det här, där dock en prekär romanepisod anas bakom inläggets ord.

    Reply

Lämna ett svar

Markerade fält är obligatoriska *.