Förra veckan gick litteraturpedagogen Lena Kjersén Edman, efter att länge ha kämpat mot otyget i Bokhoras kommentarsfält, ut i DN och idiotförklarade de vuxna människor som slösar bort sin tid på att läsa Stephenie Meyers vampyrböcker om Bella och Edward när det faktiskt finns bättre litteratur att lägga sin tid på. I dag svarar två av bokhororna, plus några fler, på kritiken, och får genast mothugg av Kjersén Edman igen, som konstaterar att nej, all läsning är inte bra läsning för när vi ”drunknar” i en roman förlorar vi förmågan att reflektera över fördomar och taffligt språk.
Förutom att det luktar videovåldsdebatt a la 1980-tal över hela diskussionen och att argumentet Kjersén Edman anför i dagens svar ekar av samma rädsla som mötte hela romangenren när den introducerades i litteraturen under andra halvan av 1700-talet (romanens förmåga att svepa med läsaren ansågs då vara av ondo) så kan jag inte låta bli att ställa en fråga som rör det jag skrev i helgen:
Hur var det nu, de som anser sig stå för det höga provoceras aldrig av det låga, utan det är alltid tvärtom?