Två år sedan sist, så det var hög tid för tågluff igen. Den här gången gick resan ner den ”vanliga” vägen – det vill säga ner genom hela Sverige för vidare färd mot Hamburg och Tyskland via Danmark. Huvudmålen för den elva dagar långa trippen var på förhand tre: Den mytomspunna Bernina-banan i Schweiz, gondoltripp i Venedig och sol och bad i Kroatien. Som bonus fick vi även en väldigt trevlig kväll i urmysiga Ljubljana i Slovenien.
Fem av nätterna spenderades på tåg (Kiruna-Stockholm, Hamburg-Zürich, Wien-Berlin, Berlin-Stockholm samt Stockholm-Kiruna) och övriga på hotell och AirBnb-boenden (Hamburg, Milano, Venedig, 2 x Premantura i Kroatien samt Ljubljana).
Bästa upplevelsen: Bernina-banan. Sällan har väl en tågfärd varit så hisnande som när man fick färdas rakt genom Alpernas toppar och dalar.
Sämsta upplevelsen: Att jag pundade bort mina (alldeles för dyra) terminalglasögon på sträckan Pula-Ljubljana. Jag som alltid trott mig vara så ordningssam.
Sämsta kontanthanteraren: Jag. Hade tyvärr lyckats glömma att inte hela världen gjort sig av med kontanter på det sätt vi gjort i Sverige. När vi tog katamaranfärja från Venedig till Pula i Kroatien hade jag därför helt missat att cafét på båten enbart tog cash, vilket gjorde att den dagens middag försenades från klockan 18 till närmare 23 när vi äntligen var framme vid vår destination Premantura och kunde köpa pizzor på en restaurang i närheten av vårt boende. Å andra sidan har väl en pizza sällan smakat så bra som då.
Mysigaste överraskningen: Redan nämnda Ljubljana. En riktigt fin stad. Därtill EU:s minsta huvudstad, om jag förstått det hela rätt. Åker gärna dit igen.
Bästa återseendet: Berlin. Vi var bara där över en dag, men det kändes oerhört fint att strosa runt i staden vi bodde i ett år när Tage var liten. Måste se till att återvända dit igen snart (och då längre än bara mellan klockan 07-19).
Längsta sträckan: Sverige. Tågluffen blev 705 mil lång (om videografiken jag gjorde via tjänsten Travelboast talar sanning). Det lustiga är att när man som vi bor uppe i Kirunatrakten blir det drygt 160 mil enkel väg för att ens nå Danmark. Vi reste alltså över 320 mil i hemlandet, och cirka 380 mil i utlandet. Sverige är långt.
705-milaresan som videografik hittar ni här.