Post Format

Mitt livs spellista

Jag läser Svenskans artikel om Spotifylistor till romaner och grämer mig att jag aldrig tog tag i det där med att göra en lista för ”Dannyboy & kärleken”. Den dryper ju av främst 90-talsmusik, mitt älskade 90-tal, och jag har tänkt på det så många gånger och till och med bloggat om det även om jag inte kan hitta det nu, fan fan fan. Samt att jag tror att jag till och med gjorde en spellista med låtarna som förekommer i romanen till releasefesten.

Men den arrangerades ju den 4 april 2005 om jag inte minns fel. Och då fanns inget Spotify. Och gissa om den listan har överlevt i mitt iTunes under de åren.

Not.

Så jag söker igenom bloggens arkiv, och slås av hur mycket bättre jag var förr. Det är något som de flesta bloggare med några år på nacken brukar upptäcka, det finns en mättnad en tröttma en stagnation som är ack så svår att ta sig ur. När jag klickar runt i arkivet efter det där inlägget jag vet ska finnas så hittar jag inget speciellt, men slås ändå av hur mycket bättre det var, trots att det inte var något speciellt. Det fanns ett schvung jag saknar nu.

Fan.

Men en spellista ska jag fortfarande göra. Någon måtta på min mediokrati får det vara.

——

Här skriver för den delen Lisa ”Onekligen” Bjärbo om sin spellista till sin senaste roman.

4 kommentarer

  1. Det som slår mig är att alla inläggen kommer från nästan samma tidsperiod. Det kanske var annat just då, som skapade schvunget. Så är det ofta tycker jag, när jag tittar tillbaka och ser perioder när jag tycker att jag har varit bra på att skriva (finns ju inte så mycket sådant sparat nu, men jag hade ju ändå en sjukt poppis blogg en gång i tiden som inte så många vet om, där var det mycket sådant).

    Reply
    • Tror främst att det beror på att det var vid den där tiden jag hade funnit formen för hur jag ville blogga, men att det ännu inte hade börjat kännas sökt. Första halvåret var min blogg rätt trist, sedan var den bra i ett halvår, sedan blev den som den är nu från sommaren 2007 ungefär, mer balanserad och jämn, men utan de där riktiga höjdarinläggen som åtminstone jag själv är svag för.

      Reply

Lämna ett svar till Paul Avbryt svar

Markerade fält är obligatoriska *.