Egenutgivningsprojektet

I december 2009 presenterade jag planerna på att i egen regi ge ut min andra roman ”Vi har redan sagt hej då” genom följande pressmeddelande:

PRESSMEDDELANDE 091209:

Jag har inte haft en flickvän på fem år. Hjälpt av ett strikt regelverk samt en strategi att främst dejta tjejer med pojkvän/sambo/make har jag gjort det till en konst att avsluta relationer innan de börjar på riktigt, utan att någon blir sårad.

Eller åtminstone inte så sårad.

En kväll strax före jul gick jag på dejt med Iris. Vi åt biskvier och hon berättade något som borde ha fått mig att rusa ­därifrån. I stället satt jag kvar, fascinerad av hennes säregna historia och den oväntade dragning den hade på mig.

Det här är redogörelsen för vad som hände sedan. Eller innan. Kanske båda.

Debuten ­Dannyboy & kärleken hyllades som en medelklassungdomens sorgesång. I sin andra roman Vi har redan sagt hej då tecknar Daniel Åberg ett mörkt porträtt av en ­generation vars vägran att omfamna vuxenlivet nu når vägs ände.

Vi har redan sagt hej då
Häftad, ISBN 978-91-7437-006-5.
Första recensionsdag 2 februari.
Ges även ut i ­e-format för läsplattor och iPhone,
samt som gratis mp3-bok.

——————

Vi har redan sagt hej då är inte bara en efterlängtad relationsroman, den är också ett utgivningsexperiment.

– Det pågår ett paradigmskifte inom bokbranschen och förlagens roll håller på att omdefinieras. Kommer de ens att behövas i fram­tiden? Med den här romanen vill jag testa hur långt det går att nå på egen hand som författare, säger ­Daniel Åberg.

Den nya romanen är Daniel Åbergs egen produkt från början till slut. Ingen ­redaktör har ­arbetat med texten, ingen formgivare har jobbat med omslaget, ingen marknadsavdelning har lagt upp en lanseringsplan.

– Mig veterligen har ingen etablerad författare i Sverige testat egenutgivning på ett så här ambitiöst och genomarbetat sätt tidigare. Jag har visserligen bara en roman i ryggen, men jag tror ändå att mitt försök kan bana väg för fler att våga prova samma sak. Ja, om det blir lyckat vill säga.

Vi har redan sagt hej då är också ­ny­danande på ljud- och e-boksområdet.

– En ljudbok sägs kosta 200 000 kronor att producera för att resultat ska bli lyckat. Min nya roman kommer att ges ut som gratis mp3-bok med CC-licens, ­inspelad på utrustning som kostar under 1 000 kronor. Mp3-boken kommer att kunna laddas ner från min sajt och från fildelningsnätverk.

– När det gäller e-böcker är utgivningen i Sverige fortfarande sorgligt ­krånglig. Trots tal om ny öppenhet så är exempelvis de e-böcker som Bonnier­förlagen nyligen börjat sälja hårt kopieringsskyddade – man kan bara läsa dem på datorskärm samt ett fåtal sorters läsplattor. Min roman ska säljas som en riktigt öppen e-bok, utan kopieringsskydd, och gå att läsa på alla datorer, läsplattor och mobiler.

Från onsdag den 9 december ­kommer allt arbete med romanen att redovisas öppet på Daniel Åbergs blogg, taggat med den nya kategorin Vi har redan sagt hej då. Framgångar, motgångar, produktions­problem, korrekturvåndor, tekniska detaljer och försäljningsstatistik när boken väl är utgiven – allt ska presenteras ärligt. Detta för att även andra ska kunna dra slutsatser av resultaten, samt lära av de misstag som säkerligen lär ske längs vägen.

Vi har redan sagt hej då ges ut på Sockerförlaget, som drivs av Daniel Åberg och Morgan Sturesson.

Dagen efter utvecklade jag resonemanget kring utgivningen i följande inlägg:

Du ska INTE ge ut den själv

Jag har gått och ältat och donat och duttat och fixat och tragglat med allt rörande manuset så länge nu att det kändes surrealistiskt när jag slutligen tryckte på publicera-knappen i går för blogginlägget där planen presenterades. När jag sedan började pumpa ut pressmeddelanden via mejlen och såg artikeln i Svensk Bokhandel kändes det rätt läskigt. För det är ju utan tvekan rätt utlämnande att skriva en roman och ge ut den. När jag sedan väljer att plocka bort det enda skyddsnät som brukar finnas – förlaget – ja, då står jag där rätt ensam.

Men jag har verkligen ingen att skylla förutom mig själv.

När jag första gången yttrade orden jag tror att jag vill ge ut den här boken på egen hand reageradeJohanna genom att stirra på mig som vore jag tokig. Du ska INTE ge ut den själv. Hon sade det på ett sätt som inte var öppet för diskussion.

Orsaken är rätt uppenbar. Johanna vet hur litteraturvärlden fungerar, hon vet att det är precis så som Marit skrev i ett blogginlägg i går – att lägga ut musik på Myspace, boka in spelningar och dra runt på olika klubbar med sitt band utan att vara signerad av ett produktionsbolag visar på föredömlig ambitionsnivå och framåtanda, men att ge ut sina egna skönlitterära texter utan inblandning av en förläggare ses med betydligt större tveksamhet. Med sådana utspel riskerar man snarast att förefalla pinsam eller desperat.

Och nu utsätter jag mig, trots Johannas initiala motstånd, för den risken. Stör det mig att några tveklöst kommer att idiotförklara projektet genom att försöka stämpla mig som en nolla? Tja, det är klart att jag gärna vill att alla ska hjula förbehållslöst åt allt jag gör och att folk ska tro mig när jag säger Det här är ett fritt val jag gjort, inga yttre omständigheter har tvingat mig till det, JAG VILL FÖR GUDS SKULL GE UT BOKJÄVELN SJÄLV. Men jag har samtidigt ingen lust att agera på ett visst sätt och rätta mig efter någon sorts litterär kutym bara för att det är så man ska göra. Jag tror till fullo på den roman jag tänker ge ut.

Bara jag blir klar med korret någon gång.