Nedräkningen fortsätter och i dag läser jag fyra arbetsdagar kvar i almanackan. Fyra dagar innan arbetsfriheten, fyra dagar innan jag ska lägga all tillgänglig energi på filmmanuset under åtminstone fyra veckor. Vädergudarna är mig gynnsamma, visserligen talas om fortsatt sol i dag men framåt kvällen ska regnmolnen dra in över Stockholm och därefter stanna här resten av juli. Nej, det sista är inte vetenskapligt fastslaget ännu och i ärlighetens namn vill jag väl det inte själv heller riktigt, men det vore i sanning bra för min kreativitet. För när himlen är blå och arbetet inte pockar på, vem vet om inte också jag förvandlas till den som vill rusa över äng och genom sol med blommor i mitt hår? Vem vet om jag är stark nog att säga nej till raggarbränna och filtliggeri om tillfälle ges. Jag kanske är lika svag som alla andra. Därför hoppas jag på regngudarna.
Hur som helst går förberedelserna någorlunda enligt plan – jag undersöker, skriver ut, funderar och kollar uppgifter om tabb-avstånd. Inget är så viktigt när man skriver ett filmmanus som ett korrekt tabb-avstånd. Varför förstår jag inte ännu, men jag antar att det kommer till mig så fort jag hunnit en bit på väg, faller över mina axlar som en gudomlig insikt. Vid sextiden stämplar jag ut från gruvan på fredag, sjunger truddelutten hey ho here we go och aldrig aldrig tittar vi bakåt igen.