Under lång tid kände jag mig som Söderbo, trots att jag först bodde ett och ett halvt år i Skarpnäck, sedan två och ett halvt år vid Gullmarsplan och till sist sju år i Vasastan.
Det var ett mentalt boende, ett sorts tillstånd, en dröm om den person jag trodde mig vara.
När så dagen kommer, den 1 juni 2011, då jag officiellt blir boende på Södermalm inser jag att jag nog i själen blivit en Vasastansbo.
I och för sig har ju gentrifieringen tagit rätt stora kliv det senaste decenniet, så det som var Vasastan i början av 00-talet är ju i mångt och mycket Södermalm av i dag.
Jag ska nog trivas utmärkt. Folkbokförd från i dag, inflyttad från mitten av nästa vecka. Hey ho, here we go.