Post Format

En kollektivistisk undran

Jaha, nolltoleransen går mot nya höjder inom SL. Högre spärrar, spärrar man måste ha bergsbestigarutrustning med sig för att klättra över, nu jävlar ska inte en enda snyltare kunna ta sig igenom utan att göra rätt för sig.

Nu hör jag visserligen till den skara som oftast har ett månadskort och i övriga fall använder en remsa som jag nog ser till att få stämplad vid nio resor av tio, men snälla SL, kom igen nu, måste ni delta så oroväckande aktivt i den här hetsen för att skapa ett allt hårdare samhällsklimat där allt som går att kontrollera också ska kontrolleras, stävjas, stoppas?

Och alla dessa vakter som står som en köttmur strax innanför spärrarna på Centralen, Slussen och andra knytpunkter, tycker ni verkligen att de med sina misstänksamma blickar när de spanar efter potentiella lagbrytare bidrar till trivsel, säkerhet och god stämning i tunnelbanan? Själv slås jag ibland av tanken måtte mitt kort inte krångla nu när jag drar det genom spärren, måtte de inte tro att jag försöker fuska för vem vet vad som då händer, går de till attack, hugger de till, kväser de brottslighetens onda anlete i sin linda?

Nej, något olustigt har smugit sig in och lagt sig som en fuktig filt över den suveräna kollektivtrafik som Stockholm ändå har.

——

Förtydligande: Vad jag tycker är sorgligt med den här typen av ”förbättringar” av spärrsystemen, är att det blivit en allenarådande sanning att bästa sättet att få ner gratisåkandet är att skapa en miljö som är mer eller mindre omöjlig att göra inbrott i – eller hur man ska uttrycka det – med hjälp av käftliknande spärrar och en vägg av vakter. Visst, det stoppar säkert en och annan gratisåkare, men det skickar också en signal om att det är ett nytt samhälle vi lever i, ett lite hårdare sådant där man inte ska tro att man får tillträde utan tillstånd.

När jag flyttade till Stockholm 1999 var tunnelbanans spärrar endera av vändkorsmodell eller helt öppna och vad jag minns fanns det inga vakter som synade resenärerna vid nedstigningen till underjorden. Vändkors ansågs uppenbarligen utgöra fullgoda skiljelinjer under väldigt lång tid i Stockholm. Men sedan cirka fem år anses de otillräckliga för att hålla vissa människor utanför, och det storsatsas på tuffare utrustning. Beror det på att tjuvåkandet ökat? Jag tror inte det, utan ser det mer som ett konkret utslag av den nymornade samhällsmentaliteten att kan du inte betala för dig så kan du sticka och brinna, här hör du åtminstone inte hemma.

9 kommentarer

Lämna ett svar

Markerade fält är obligatoriska *.