Post Format

Det är svårt ibland, livet

Jag känner igen känslan från de senaste valborgarna. Jag vaknar tidigt, utsvulten, tömd på energi och mer trött i kroppen än bakfull eftersom jag inte drack en droppe alkohol efter klockan sex i går eftermiddag och därför gick in i bakfyllestadiet framåt elva då jag redan hunnit somna i soffan hemma i Vasastan och vaknade med en gigantisk huvudvärk en dryg timme senare.

Så nu ligger jag här i min säng och skriker efter pizza och det är nästan två timmar tills min lokala dealer behagar slå upp portarna.

It’s gonna be hell.

——

Uppdatering: När jag ändå ligger här och väntar på att pizzabagaren ska behaga öppna portarna kan jag ju skriva ytterligare några rader:

tretton.jpg• Jag och min nationskompis Calle B – som har en helt egen sång som brukar sjungas till hans ära ibland – tog en promenad runt till de större nationernas champagnegalopp i går, bara för att kolla hur det ser ut – jag har ju firat alla mina tretton galopper på Kalmar utan undantag. Herrejävlar säger jag bara efter att ha kollat in det Ibizaliknande partyvansinne som pågick i trädgårdarna på Snärkes, Stockholms och Värmlands. Jag håller mig nog till Kalmars myspysiga musikelitistträdgård även i framtiden.

• Det var ju trettonde gången jag bevistade Uppsalas Valborgsfirande. I mitt något berusade eftermiddagssinne tyckte jag att det var höjden av symbolik att jag fick nummer tretton när jag lämnade in min väska.

• Peter Englund skriver fint om Valborg i Uppsala på sin blogg.

Lämna ett svar

Markerade fält är obligatoriska *.