Post Format

Sökes: Mecenat

Eftersom behovet av ett någorlunda färdigt filmmanus börjar bli skriande och tiden är ack så knapp, tog jag i går det drastiska beslutet att begära om förlängd tjänstledighet utöver den jag redan beviljats i sommar/höst. Svaret lät inte vänta på sig, och nu står jag här med ytterligare tre veckors arbetsfri tid, och börjar jobba igen de sista skälvande dagarna i oktober, vilket summa summarum betyder sexton veckors jobbfrånvaro med start i början av juli. Filmmanuset blir prio ett första månaden, därefter romanförfattande dygnet runt.

Allt väl så långt, nu återstår bara hur jag ska överleva de extra veckorna. Mitt sparsamma, gnetiga, snåla och allmänna vatten och bröd-leverne här i Vasastaden har enligt mina beräkningar inbringat besparingar så att jag klarar mig, inklusive semesterlön, sisådär tolv veckor. Jag behöver alltså finansiering för åtminstone tre till, de sista dagarna kan jag nog leva på luft och ginånga allena.

Så jag tänkte starta en insamling. Ingen falsk blygsamhet nu, sätt in den summa ni finner lämplig på bankgironummer 5853-3340. Märk talongen ”Tiggarbrev”. Tack för ert bidrag.

12 kommentarer

  1. ha! nu har jag avslutat mitt bredbandsabonnemang – äntligen fri! slut på skuggtillvaron i den här förbannade lågpannade pseudo-världen och åter till den verkliga. och mindre utgifter och mer tid och framförallt färre störningsmoment i skrivprocessen. (det du nyss misstog för åskmuller över södermalm var bara flyttblocket som rullade av mina axlar.) gör som jag danny – du kommer ha råd att äta kaviar även de där sista tre veckorna och även din bok kommer att vara klar innan årsskiftet!

  2. Usch, jag antar att jag härmed outar något sorts personligt sjukdomstillstånd, men jag mår – nästan helt seriöst – fysiskt illa av tanken på att tvingas leva utan tillgång till internet.

  3. ipet kommer inte heller att överleva många dagar eller nätter utan fri tillgång till bilder på djuphavsfiskar med självlysande bakterier i spröt i pannan. Believe you me!

  4. Något av det första och viktigaste iPet kände att han skulle göra för att fira sitt nya ”frihetstillstånd” var ju att gå online och kommentera här. Vilket ju måste ses som ett tecken på att ett abonnemangsfritt liv inte nödvändigtvis innebär ett utträde ur skuggvärlden. Eller att ett liv med abonnemang nödvändigtvis är mer tidskrävande.

    Nu börjar istället en lång och (tids)krävande jakt på gratisfixar…

  5. Steget före – jo jo. En talande webbtystnad är ju det enda riktiga beviset på att någon verkligen tagit klivet. Nä, han kände behovet av att tala om för folk hur han kände inför någonting. Och det gör man ju, som tydligt är, allra bäst på internet.

    Hur skulle du förresten gjort om du velat vidarebefodra Bengt Ohlssons artikel till någon? Klippt ut och lagt på lådan? DNs rosapyntade Sthlms-del finns väl inte ens i papperstidningen?

  6. Ohlssons krönika var ursprungligen publicerad i DN På stan förra veckan, så att han nu kommunicerar sin nyfunna talibaninställning till internet via internet är nog främst DN:s fel och inte hans eget…

  7. with all due respect – det är just den här typen av innehållslöst babbel som jag är för odisciplinerad för att låta bli, men kommer vara åh så glad att jag slipper efter den 31 augusti när jag sällar mig till benke och åsa-nisse.

    och daniel, jag tror inte internetberoende är ett sjukdomstillstånd, bara just ett beroende, som så mycket annat. jag håller mig till spriten.

  8. OKej, diskussioner av den här typen kanske inte hjälper nån nämnvärt (och vi fastnar ju uppenbarligen i dem som flugor på en kladdig sockerbit). Men fatta vad jobbigt att inte ha internet i ett svenne-vardagsliv. Om man vill kolla SLs tidtabell. Kolla växelkurser. Slå upp ord i en synonymordbok. Betala räkningar. Och tänk på Lost! Jag skulle vara tvungen att boka in varje onsdag klockan 9 (eller när det nu är det går på Åsa-Nisse-tv…)! Otänkbart.

    Att leva utan internet skulle bara funka om man la om sin livsstil totalt. Då skulle jag flytta till ett sunkigt hus med en fin trädgård nånstans i ett varmare klimat och bara lyssna på musik och gräva gropar dagarna i ända. Och bada. Det skulle vara ett steg på riktigt, det! Jag hoppas att jag tar det nån dag. Men så länge jag lever i trehjulingsbarnvagnsstudentflaksisgloppmuletconnexlatte-Stockholm tänker jag fan surfa till världens ände och tillbaka.

  9. Det är faktiskt synd och skam att vi inte har ett mecenatsystem kvar. Förr om åren kunde man som konstnär (eller författare, tänk på Alighieri och Machiavelli) inhysa sig hos någon furste. Numer råder akut brist på furstar.

    Jag tror inte att vare sig Reinfeldt eller Persson skulle trivas med en tungsint (?) författare inpå knutarna. Vid frukostbordet, till exempel …

    R: ’Så, vad gjorde ni igår, herr A?’
    A: ’Jag!? Jag _skrev_, medan ni herr R minsann var på bio!’
    R: ’Men mig sprutade de vatten på …’
    A: ’Bah! Pjoller! Ska du ha det där stekta ägget?’
    R: ’Jag tänkte att … ’
    A: ’Ska du HA ägget eller inte!?’
    R: ’Ta det …’
    A: ’Persson hökade sina ägg, vet du. Ska du ha den där kaffeslatten också?’
    ’R: Hörrnu, jag _är_ faktiskt statsminister?’
    A: ’Ja, och du får gå på bio men jag får inte ens en påtår.’

    🙂

  10. josefine: jag behöver inte lägga om livet, bara gå tillbaka till hur det var för ett år sedan typ. (upp på morgonen, på med p1, frukost med brödet jag bakade i stället för att googla lågstadiekompisar jag inte träffat på 25 år, sedan författa tills jag ledsnar, promenera till något fik, läsa en bok, och lagom till kvällen möta upp vänner på en bar. så kan sthlm också vara. och lost… sorry, jag har ingen tv. och sl kan man ringa. växelkurser… well, why? synonymordboken står i bokhyllan. räkningar kan jag betala på ett internetfik en gång i månaden.) bada är dock en annan diskussion. det gör man inte i sverige.