Post Format

Helgerbjudande: Både pep talk och indignation!

Ah, det är så uppfriskande. Förra hösten hade vi ju den fantastiska tiggarbrevsföljetongen i DN, då författare som fick pengar ur författarfonden skulle sättas åt. I år vänder vi på steken – författare som tjänar storkovan är de nya uslingarna, och då främst de så kallade deckarförfattarna, de som enligt en nyligen avslutad (?) debatt skitar ner på litteraturparnassen, ja åtminstone kvinnorna. Att de har mage att tjäna pengar, de där … de där skarvarna. Man kan riktigt känna indignationen pysa mellan kvällstidningsraderna, rinna ner som brun sirap mellan tangenterna och hur en näve knyts i raseri.

Bah.

——

Jag är en slacker. Visserligen blev jag ju ”klar” med filmmanuset i onsdags, nådde slutet, satte spiken i kistan men det är ju en hel hög redigeringsjobb kvar, jobb som jag vill ha bakom mig.

Men jag har så klart inte tittat på dokumentet sedan dess. Jag är en dålig människa. En ytterst ynklig varelse. Hör ni det där ute? En remarkabelt usel tingest utan egentligt värde och jag skäms som en hund för jag vill vara klar nu.

Men på den sjunde dagen ska det ske. Senare. Ganska mycket senare. Men ändå. I dag så.

——

Jag tycker inte om att vara loj i skallen. Det måste bli bli ändring, jag får sluta slarva med mina Beroccabrus dagen efter att jag druckit alkohol. En ny Daniel ska stiga ut på andra sidan den här veckan, hel och ren.

Japp, så får det bli.

Lämna ett svar

Markerade fält är obligatoriska *.