We aim to please. Very very much.

Del två i min saker jag funderar på i Sommarstockholm-serie:

Alltså, är inte de engelskspråkiga sommarutropen i tunnelbanan lite tydlighetsöverdrivna till löjets gräns? Vid en vanlig färd i underjorden låter de automatiska utropen sedan någon vecka tillbaka Nästa Rådmansgatan (kort tystnad) Next stop Rådmansgatan och så vidare och så vidare när man susar vidare mot nya stationer.

Missförstå mig rätt. Även jag tycker att man bör ta väl hand om turister. Men jag kan inte föreställa mig att man gör så här någon annanstans. Det känns bara som att vi uppvisar vår … ja, ängsliga strävan inför att vara alla till lags på ett onödigt tydligt sätt. Som att vi tror att en amerikansk turist som hamnat i tunnelbanesystemet förnärmat skulle utbrista nej vet du vad, aldrig att jag sätter min fot där nere igen, de annonserade ju bara ut stationsnamnen på svenska!

Ja, fast amerikanen säger det på engelska då.

5 reaktioner till “We aim to please. Very very much.”

  1. Man gör faktiskt samma sak i rom, tro det eller ej. Bara under sommarhalvåret. Typ ”prossima fermata Termini”, ”next stop Termini”. Det jag har svårt att förstå är vad meningen är. Det enda som ändras är ju liksom nästa station. Vi ska inte tro att turister är dumma i huvudet, för då kanske de tänker: Oj vad svenskar förminskar oss. Och skiter i att komma hit igen.
    Jag håller alltså helt med dig. Det är idiotiskt. Och jobbigt, framför allt.

  2. Äh alla turistmål med självaktning gör ju så! Jag kan meddela att turister har stora svårigheter att hitta till Slottet från Kungsans södra kant.

    Gjorde de inte så i Hong Kong skulle allt ha varit SÅ mycket jobbigare. ..

  3. Okej då, jag har kanske fel om hur vanligt det är med engelskspråkiga tunnelbaneutrop runt om i världen, men jag tycker ändå att det är onödig ängslighet av ett par olika orsaker:

    1. Om man som utländsk turist befinner sig på ett tunnelbanesäte så har man ju redan tagit sig dit utan engelskspråkig högtalarhjälp. Man har kollat på en stationskarta vart man befinner sig och vart man ska, man har tagit sig ner till rätt perrong, klivit på och susat iväg på egen hand – varför behövs helt plötsligt det engelska språket för att man ska lyckas kliva av? Dessutom är det ju inte som att det inte finns stora skyltar på varje station som man susar in på om vart man befinner sig, samt att det står på displayer inne i vagnarna. (I de gamla skrammelvagnarna finns det ju varken automatiska utrop eller displayer eller välfungerande högtalare, så där får man ju hur som helst åka på känn). Okej då, blinda turister är helt klart behjälpta av ljudutrop, men frågan är hur många de är.

    2. Skulle man ändå lyssna, så tror jag att man även om man inte förstår språket, ändå fattar de svenska utropen ungefär lika bra. Skillnaden i vad som sägs är ju som sagt rätt liten (”nästa” respektive ”next stop”, och ordet ”nästa” är ju betonat på ett sätt så att man nästan hör att det ska komma ett kolon efter).

    Dessutom är det ju inte riktigt samma sak att hitta från Kungsan till Slottet tycker jag, det kräver ju att man faktiskt kan läsa en vanlig karta, vilket förvånansvärt många inte kan. Linjesträckningskartor är ju mycket enklare.

    Och ja, jag har väldigt tråkigt på jobbet just nu eftersom jag skriver uppsatslånga kommentarer om det här väldigt viktiga ämnet…

Kommentarer är stängda.