Utan förmåga till framåtrörelse (2)

Jodå, jag skriver som sagt, min kära dator har ju blivit oj så nätexponerad på sistone och mer lär det väl bli innan sagan är över.

Frågan är dock vad som kommer ut. Jag finner mig ofta sittande still, utan större känsla för framåtrörelse, texten står och stampar, jag vill något med den men kan inte riktigt sätta fingret på vad när hur varför. Jag känner inte att jag når fram till pudelns kärna – konstigt uttryck för den delen – och det irriterar mig.

I går begav jag mig till Bönor och bakat vid Sankt Eriksplan för att se om det kunde trigga mig. Boken inleds där, det skrivs visserligen aldrig ut i texten, men jo, det är dit de går, jag hade en fikadejt där en gång i … ja i slutet av december 2005 var det väl och nej det var inget värt att skriva en bok om men det har på något sätt ändå blivit platsen där det börjar, och den sötsliskiga biskvi jag minns att jag tvingade i mig har också fått följa med in i romanen.

Väntandet som föregår träffen sker för övrigt vid Fridhemsplan – vid tunnelbaneuppgången där det förut låg ett Dressmann men nu byggs om – vilket väl inte riktigt går ihop rent geografiskt för de promenerar bara en minut innan de når fiket, men som sagt, hur mina inre bilder fungerar spelar väl roll mest för mig själv.

Hur som helst – triggningen uteblev. Texten stampar. Dialog kommer ut, men de säger inget. Åtminstone inte det som bör och måste sägas. Det irriterar mig.

Fan.

2 reaktioner till “Utan förmåga till framåtrörelse (2)”

  1. jag vill minnas att det är goethe som myntat uttrycket ”pudelns kärna”. faust tar med sig en svart pudel hem och hips vips förvandlas den till satan själv och faust säger något i stil med att jaså det var det som var pudelns kärna.

Kommentarer är stängda.