Thente och nattduksbordet

Ser att Det ljuva livet-Goesta tipsar om att Jonas Thente på DN börjat blogga. Det är lika bra att jag lägger in ett tips jag också, för det senaste dygnet har flera stycken googlat jonas thente +blogg och istället hamnat hos mig, vilket väl knappast var meningen. Så, schas med er över till Thente nu ifall ni vill det. För den delen är det inte bara Thente som bloggar, det är en hel kvartett som DN släpat ut på nätet.

nattduksbord1.jpg

Förra veckan svepte en nattduksbordsfotograferingsstorm över litteraturbloggvärlden, eller ja, åtminstone en form av vindpust. Jag ska väl inte vara sämre jag, men som den primitivist jag är tog jag helt enkelt och plåtade mitt nattduksbord i går kväll istället för att snyggt rada upp titlarna som Petra och Jessica gjorde (så blev heller inte min bild särskilt … well, tekniskt vacker, men jag orkar inte fixa till det nu). De två understa har legat där smått bisarrt länge och jag vet inte riktigt varför jag inte förpassat dem till bokhyllorna, eller jo för den delen, när det gäller Göran Rosenbergs USA-bok ligger den där den gör eftersom jag i över två års tid aldrig kommit mig för att läsa sista kapitlet. Jag lovar dock att det ska ske innan George W Bush avslutar sin andra presidentperiod.

——

För den delen – nattduksbord eller nattygsbord? Jag har alltid tyckt att det senare låter särdeles fjompigt. Och Googlefight håller med mig.

3 reaktioner till “Thente och nattduksbordet”

  1. Analysen om en framväxande ”elitstudiecirkel” som bara når ut till några i periferin känns lite otajt, men jag tycker att hon har en poäng i att många bloggar om bloggar, för bloggare.

    Det ÄR ju så att många bloggare alltmer fastnar i det där ”läs vad den och den skrev idag. punkt” (och NEJ jag tycker inte alltid att det är fel, det är såklart jättekul och bra med korslänkning hit och dit och det är en av bloggformatets styrkor bla bla bla, och du Daniel stoppar alltid in lite av dig själv i varje post så ta inte åt dig). Problemet uppstår ju om bloggarna blir som ett självspelande piano, där man bara skriver om vad som händer i bloggvärlden, och där allt går ut på att tycka nåt om vad nån annan skrev (och JA jag inser att jag omöjligt kan föra detta argument på ett trovärdigt sätt i just en bloggkommentar, men ingen är perfekt).

    Många bloggare glömmer att tillföra eget stoff, och DÅ kan man börja harkla om att bloggsfären tenderar att bli en introvert plaskdamm. Då blir ju medlet ett mål i sig, och det var inte det som gjorde att i alla fall jag drogs till formatet från första början…

Kommentarer är stängda.