Talstreck en snöfallande morgon i Vasastan

Huvudet värker en smula och på taket mitt emot skyfflar repförsedda män ner snö mot gatan. Med ojämna mellanrum blåser någon i en pipa och skottandet upphör. Än har ingen trillat över kanten och nu blåser de i pipan igen och männen står där stilla och blickar ut över världen, eller ja, åtminstone Vasastan. Fast det är väl samma sak.

Drack lite öl i går kväll med en vän på Soldaten Svejk. Jag ville verkligen vara måttfull men mina invändningar viftades bort och eftersom jag är en vek människa sitter jag här lite segare än jag hade hoppats.

Så får jag höra att pratminus ser fult ut. Jag borde byta till citattecken. Två vänner kontaktar mig och skriver det på olika sätt, tydligen ska det se oproffsigt ut också och en dag ska jag troligen ångra mig. Jag förhåller mig dock – eventuellt osunt – skeptisk till det. Jag tänker stoiskt vidhålla mitt tankestreckande, jag struntar i om det ser journalistiskt ut. Jag tycker de långa strecken är vackra och jag känner mig bekväm i dem och nu är det dags att äta frukost.

5 reaktioner till “Talstreck en snöfallande morgon i Vasastan”

  1. Alltså det där med citattecken måste ju helt och hållet vara en influens från engelskan. Vilken betyder att det hamnar i samma snuskiga familj som särskrivningar. Och så var det med den saken.

  2. Pratminus gör en viktig grafisk skillnad mellan samtal som förs här och nu och just citat. Pratminus underlättar helt enkelt läsningen. Och det är ett starkt argument för pratminus.

  3. josefine: i min bibel tryckt på 1800-talet pratar gud inom citattecken. jag vet inte hur angliserad han är, men det är i alla fall ont om särskrivningar.

    och pratminus ä r fult. vill jag ha sådana läser jag dagspress. och jag kan inte påminna mig om när jag senast var tvungen att bläddra tillbaka i en bok för att jag blandat ihop citat och samtal. om någonsin.

    pratminus, tycker jag, ökar hastigheten i texten och det är inte precis tempo som brukar saknas i det du skriver. så bort med strecken säger jag.

  4. Men hur pratar de andra? Eller pratar de inte alls? Se, det kanske är via bibelanvändning som citattecknen krånglade sig in i den svenska litteraturen… i såna fall blir detta också en religiös fråga.

Kommentarer är stängda.