SL och bibliotekslogiken

Såg en konstig grej i gratistidningen Punkt SE i går. De hade en artikel om att SL förlorar 200 miljoner kronor per år i uteblivna biljettintäkter när resenärer tjuvåker i Stockholm. Det är en välkänd siffra som jag sett tidigare. Det var dock resten av artikeln som fick mig att haja till.

För sedan stod att SL, sedan de infört hårdare kontroller, numera enligt företagets egna uppskattningar stoppar cirka 30000 tjuvåkare per månad. Dessa tjuvåkare får var och en betala 800 kronor i straffavgift för sitt tilltag.

Och det var då jag slutade tycka synd om SL för de förlorade biljettintäkterna. För 30000 tjuvåkare per månad, som alla får betala 800 pix när de åker fast, gånger 12 månader på ett år – det blir … 288 miljoner kronor!

Summa summarum: Om siffrorna i tidningen stämmer, så tjänar alltså SL nästan 90 miljoner om året på att vissa tjuvåker istället för att snällt betala.

Det känns lite som när man lämnar tillbaka försenade biblioteksböcker, får onda ögat av bibliotekarien och således skäms som en hund, trots att man innerst inne vet att biblioteken budgeterar för att få in en viss summa pengar i förseningsavgifter, och att om alla lämnade sina böcker i tid, så skulle biblioteken tvingas sparka folk för att spara pengar.

3 reaktioner till “SL och bibliotekslogiken”

  1. Fast straffavgifterna trillar ju inte in av sig själv. Tänk på utgifterna man drar på sig när man ska jaga tiotusentals tjuvåkare. Det minskar lönsamheten en del.

    Men tänk så här istället: Om man inte jagar tjuvåkare, inte bygger nya spärrar och tar bort befintliga spärrar istället för att ge dem dyrt underhåll, inte lägger några resurser på biljetthantering och låter bli att köpa in ett nytt biljettsystem för en kvarts miljard… Vad skulle det betyda i resultaträkningen?

    Skulle vi behöva trängselavgifter då? Skulle vi behöva trängselavgifter i tunnelbanan? Är det det vi egentligen har?

  2. Missförstå mig inte, jag tycker att man ska betala om man åker kollektivt och jag tycker att kampanjer som planka.nu är rena nyset, men jag tycker också att man kanske bör se SL:s gråt för de förlorade miljonerna i perspektiv mot att de drar in väldigt mycket pengar på tjuvåkarna.

    Frågan man bör ställa sig är kanske om SL i det långa loppet verkligen tjänar några pengar på att byta ut alla spärrar mot mer svårlurade käftigensmällarvarianter, införa nya biljettsystem samt anställa alla dessa kontrollvakter som står överallt och kollar biljetter i tid och otid. Borde inte de extra pengar man lyckas skrämma en del av de tidigare tjuvåkarna att betala gå upp i rök av alla nya utgifter? Och hade vi inte haft en lite mer avslappnad och trevlig tunnelbanemiljö om man lämnat det som det var?

    Eller är jag bara naiv när jag tror det?

  3. Det som är rent nys är att räkna pengar man inte har, aldrig har haft och heller inte kan få utan ansträngning. Det är som när filmbranschen räknar hur mycket de hade kunnat dra in om alla, varenda en som laddar ner film gratis istället skulle betalat fullt pris. Nys.

    Men kollektivtrafiken i Stockholm är inget man vill ska utnyttjas av alla eller ens så många som möjligt. Det handlar inte om att dra in pengar, hela grejen är att hålla människor utanför. För hur skulle det se ut om alla valde att använda sig av kollektivtrafiken? Det skulle ju inte gå. Och för slippa skriva ytterligare ett stycke så ger jag mig inte in på det här med innerstad, förorter, olika taxor och klassfrågan…

    (Gratis är annars ett mycket fult ord i ett konsumtionssamhälle. Det som inte kostar höjer heller inte BNP.)

Kommentarer är stängda.