Del två av helgens profylaxkurs alldeles strax. Vi är väl så där imponerade hittills, lite väl mycket sitta i ring och väldigt mycket oro som ska ventileras hela tiden, oro som känns igen från föräldrautbildningskursen vi var på i måndags, oro som summerades rätt väl av den kvinna som med lätt anklagande ton uttryckte besvikelse för att den i mina ögon utmärkta kursledaren inte lyckats sälja in epidural tillräckligt bra när hon diskuterade smärtlindring. Kvinnan hade hoppats bli lugnad, men du har inte lyckats göra mig ett dugg mindre orolig, sa hon med udd i rösten.
Det verkar finnas så mycket rädsla inför vad som ska ske. Kanske är vi korkade, dumma 0ch naiva, men vi är inte särskilt oroliga för förlossningen. Jag är mest rädd för att bebisen inte ska vara frisk när den väl kommit ut, att det ska visa sig att jag bär på svaga gener som jag för vidare. Det gör mig orolig. Att Johanna går igenom förlossningen med stort A i betyg tvivlar jag inte en tiondel på.
Vi fick hemläxa på kursen, så förmiddagen har ägnats åt att beskriva vår drömförlossning och att punkta några målbilder. Johanna tyckte att jag fäste lite väl mycket vikt vid att jag vill att vi ska åka tunnelbana när det är dags för hemresan från BB. Men jag tycker att det känns som ett fint slutmål. Bebisen i bärsjalen mot mitt bröst, den lilla familjen som hand i hand åker kommunalt hem från Danderyds sjukhus de tre stationerna till vår nya lägenhet vid Östra station så att det riktiga livet kan börja.
Det fick stå kvar.
Vackert berättat. Och på en söndag dessutom! Det är nästan så att man får något religiöst i blicken…
Jag tycker också att det är ett fint slutmål, för det förutsätter att allt som föregår hemresan har gått så bra som det kan göra. Och så understryker det din vurm för spårbunden kollektivtrafik, förstås.
”Den lilla familjen som..”. Räknar du med publik? 😉 Det låter som att du beskriver en uppvisning. Samma sak med förväntningen på din sambos prestationer på BB. Hoppas du får möjlighet att leva i den verkliga verkligheten nu när du får barn 🙂
Hoppas att du Hanna, har vett att vara tyst i fortsättningen. Det finns inget som är så VIDRIGT som människor som tror sig veta och kunna allt bara för att de har fått barn själva. Jag är Daniels sambo och jag vet exakt varför han har skrivit som han har skrivit när det handlar om mina prestationer, det har ingenting med förväntningar från hans sida att göra. Jag blir fullkomligt skogstokig på din kategori människor, och än mer nu som gravid. Små besserwissrar som springer runt och tror att de kan allt om verkligheten bara för att de har barn. Tycker synd om barn till sådana föräldrar.