Jag har ju gjort det till något av en grej att jag alltid bloggar varje morgon eller tidig förmiddag. Jag vet inte riktigt varför, det har bara blivit så. Oftast känns det naturligt, ibland känns det som en jobbig plikt, men jag är en envis, trofast och enveten jäkel och därför skriver jag i ur och skur – sjukdom, bakfylla eller solsken till trots. Jag glömmer aldrig bloggen. Den finns alltid i bakhuvudet varje morgon när jag vaknar. Jag glömmer aldrig.
Förutom i morse. Jag undrar vad det betyder.
menar du att kl. 10:25 inte är morgon för dig?
Njaa, jag försöker nog gå upp senast vid halv nio på vardagarna. Lutheranen i mig tillåter inget annat.