Jag darrar på manschetten. En smula.

Jaha, DN skriver i dag om litteraturpriset i två texter och ingenstans nämns Philip Roth som jag så självsäkert utnämnde till årets mottagare i går. Men skam den som ger sig, jag tror fortfarande på Roth, det är dags för en vit, välmående och västerländsk man, de får så sällan den uppmärksamhet de förtjänar.

Dessutom gillar jag verkligen ”Konspirationen mot Amerika”, en what if-historia skildrad ur en ung judisk New Jersey-pojkes ögon, där flygarässet, isolationisten och nazistvänlige Charles Lindbergh tackar ja till att bli republikanernas presidentkandidat 1940, vinner valet över Roosevelt och ser till att USA istället för att gå in i andra världskriget lovar Tyskland och Japan vapenvila, med katastrofalt resultat för världen som vi känner den.

Men bara för att jag satt ner foten för Roth så går väl Tomas Tranströmer och vinner. För det blir en vit västerländsk äldre man, ja jag känner det i luften på min vindpinade Odenplan.

——

Uppdatering: Enligt Svensk Bokhandel tror dock den svenska förlagsvärlden på Roth. Om tjugo komma fem timmar vet vi.

——

Uppdatering två: Såja, nu har jag Ladbrokes på min sida också. Nu håller vi tummarna att det här håller hela vägen in i kaklet, så att jag slippper stå där med skägget i brevlådan strax efter klockan ett i morgon.

Gotta love them floskler.

2 reaktioner till “Jag darrar på manschetten. En smula.”

  1. Joo, men den kom ju redan i lördags, och den länkade jag till i gårdagens Rothinlägg. I dagens Nobelspek-artikel med tillhörande enkät nämndes han inte överhuvudtaget. Det var det som oroade mig.

Kommentarer är stängda.