Morgon i Berlin och fåglarna kvittrar. Eller ja, jag antar att de gör det i alla fall, här inne i lägenheten hörs de inte riktigt trots att fönstret står öppet och trädet utanför vajar i den tidiga förmiddagens bris. Berlin är grönare än jag väntat mig, och dekadensen som Peter utlovat floder av rinner inte direkt längs Prenzlauer Bergs gator, snarare tycker jag det ser väldigt uppstädat, välvårdat och fint ut. Men det ska tydligen lura bohemer bakom hörnen, jag håller ögonen öppna och kameran redo och lovar att plåta djuren när jag ser dem. Men kommer jag att veta hur de ser ut när jag ser dem? Får be Peter peka.
Huvudet ömmar lite, Alvedontabletten jag snikade åt mig vid sjusnåret från necessären i badrummet har inte gjort sitt jobb riktigt, jag är lite sur på den för det – tabletten alltså, inte necessären. Men i dag är en annan dag och staden ska läggas under mina fötter och erövringen börjar som så mycket annat med frukost.
Du har väl lagom mängd med slipsar med dig? Ha det så kul i Berlin.
Mycket bra bok! Hoppas att du får ur dig uppföljaren snart. Kul att se att elever från Olsbacka skolan lyckas med karriärerna. Jag gick i din klass i lågstadiet, sedan drog till annan ort som det heter. Var till och med hem till dig nångång på Vikingavägen tror jag det var.
Allt gott!
/R.
Marko: Jag hade med mig en slips faktiskt, men vi var bara i så dekadenta miljöer att det kändes fel att ha den på sig. Så tyvärr…
Rikard: Åh, ett gammalt lågstadiespöke, vad skoj! Kul att du gillade boken också. Och tro mig, även jag hoppas att jag får ur mig nummer två snart… Jag ska lägga på ett kol.