Det gäller att strössla lagom. Tror jag.

Morgan är orolig. Han för oväsen, bråkar och stökar om att jag måste se till att de roliga detaljerna kvarstår i filmmanuset. Han brummar till när han ser att killen i tyrolerutstyrsel försvunnit från inledningen (som om jeppen i frack inte räckte) och drar ett hisnande andetag, inte direkt av förtjusning, när han förstår att jag förlagt bokens 2002 till 2008 med allt vad det innebär.

Och inte heller jag vet ju inte om det är rätt väg att gå. Det är inte lätt att veta vad som ska försvinna, vilka detaljer som ska sopas bort, vilka som ska vara kvar och vilka nya som ska tillkomma i det som verkligen måste bli ett kortare manus. Och mycket av romanens lustiga smådetaljer har ju tillkommit via infall, en tanke eller slumpmässig vardagshändelse som blivit en detalj i boken, småincidenter som i vissa fall utvecklats till motorer i handlingen (som Alexander Bards plånbok och Sandvikenmänniskornas oväntade uppdykande) eller i andra förblivit just parenteser i förbifarten, som i fallet med tyroler-Mats i bokens början. Och hur viktiga är egentligen infallen? När man ser den stora bilden? Jag vet inte. Men jag önskar jag visste för då skulle min självsäkerhet växa exponentiellt.

Det är kanske som med glass. Det är ju så mycket tråkigare att äta utan strössel. Fast ibland måste man ju vara försiktig med strösslet, annars blir det … ja för mycket.

Åh herre Jesus jag är verkligen på hugget i dag.

——

Ah, DN tar ännu ett steg mot framtiden och börjar sätta sifferbetyg även på sina skivor. Undrar om någon fortfarande orkar gnissla tänder? Själv tycker jag hur som helst att det är finfint.

Och MIA:s ”Jimmy” är för övrigt även denna veckas bästa låt.

4 reaktioner till “Det gäller att strössla lagom. Tror jag.”

  1. NÄr jag var liten fick jag och min syrra äta fredagsglass med chokladsås och kolasos (från O’hoj såklart), karamellströssel och sånt där silverkulor-strössel.

    Vad det betyder? Tja…

  2. Du skulle ju alltid kunna strössla lite i bakgrunden…

    Förvisso skulle det inte göra manuset kortare (i sidor räknat), men du vinner tid i själva filmen.

    Tänk Citizen Kane – scenen där föräldrarna gör upp om lill-Charles framtid samtidigt som man, genom fönstret, ser honom leka utomhus i snön. Det ger ett snyggt djup. Dessutom kan det öka spänningen i scener med mycket dialog.

    Nå. Jag antar att du redan drunknar i en massa såna här \”smarta\” förslag.

    Säkert har du läget under full kontroll ändå.

  3. Precis vad också jag sa. Kanske kan man i filmens bakgrund till exempel skymta ”tyroler-Mats” vingla runt hörnet på Medborgarhuset, som en liten hommage till filmens förlaga (ni vet den där röd-gula boken som skrevs av den där gnälliga journalisten).

Kommentarer är stängda.