Det är guld i dem också

Jag är åter hemma. Då kommer de fram, tankarna i vardagen som kräver att dryftas. Jag har det senaste halvåret haft två återkommande tankar som jag alltid tänker på när jag konfronteras med dem men sedan alltid glömmer att blogga om. Den ena är:

Var i hela fridens namn har kartorna över Stockholms stad tagit vägen i tunnelbanan?

I onsdagens DN (ej på nätet) såg jag dock en notis som fick mig att vilja både glädjas och kräkas. Kartorna är nämligen på väg tillbaka, i oktober ska de upp. SL menar att de som satt uppe var omoderna, vissa så gamla som från 2002 (kanske har Rådmansgatan flyttat på sig sedan dess?) samt att de kartor som satt uppe inte längre passade in i SL:s grafiska profil.

Och här blir jag så sur att det börjar rinna citronsaft ur tårkanalerna på mig. Hur kan man få för sig att plocka ner kartorna i över ett halvår, dessutom över hela sommaren då staden översvämmas av vilsna turister, för att de inte passar in i SL:s grafiska profil och för att de var maximalt fem år gamla? Det må låta löjligt men faktum är att jag älskade de där kartorna, jag vet inte hur mycket tid jag dödat på tunnelbaneperronger genom att stå och kika på dem i väntan på tåg, alltid upptäcker man någon ny gränd och dessutom är det inte så som DN-notisen hävdar bara nyblivna stockholmare samt västsvenskar, norrlänningar, skåningar och andra nyinlända invandrare som har nytta av dem, tvärtom skulle jag vilja hävda – och det här är egentligen en annan fråga men jag kan inte hålla mig – att sanningen ofta är den motsatta, det är de infödda stockholmarna som har sämst koll på sin stad utanför sina hemkvarter och inte de inflyttade, som ofta känner ett större behov av att lära sig hitta efter sin ankomst och slukar gatunamn som vore det dagens viktigaste mål.

Hur som helst, nu kommer de i alla fall upp igen och i ett tappert försök att släta över faktumet att uttråkade resenärer i ett halvår tvingats stirra på Hej, det är jag som är din stationsvärd-skyltarna i brist på annan underhållning, säger SL:s pressekreterare Max Landergård angående de nya kartorna: De är riktigt snygga. Det är guld i dem också … eller det ser ut som guld i alla fall.

Allt är förlåtet.

En kommentar till “Det är guld i dem också”

  1. hah, jag håller med om varenda stavelse. de där stationsvärds-bilderna fick mig att gnissla tänder hela sommaren.

Kommentarer är stängda.