Det går inget vidare för svensk film just nu. I fredags hade de Du och jag och Inga tårar premiär, och lyckades inte ens ta sig in bland de översta tjugo på biotoppen. Den tredje svenska premiären Exit lyckades knipa en tiondeplats. Samtidigt trillade vårt rejält mediahajpade Oscarsbidrag Farväl Falkenberg, inne på sin tredje vecka, ner till plats fjorton. Illa.
Att Du och jag tokbombar förvånar mig lite. Inte för att den är särskilt bra, jag gav den en tvåa i betyg, recensionen kan läsas bland annat här (tyvärr ser den rätt crappy ut på sajten), men filmen fick rätt stort medialt utrymme, bland annat så trycktes vår artikel om den i ett femtontal tidningar inklusive Metro och Göteborgs-Posten (har jag för mig) och SvD hade en artikel plus Noomi Rapace på omslaget till kulturdelen (hittar den dock inte på nätet). Dessutom körde filmbolaget en rätt ordentlig reklamkampanj åtminstone i Stockholm. Det borde ha resulterat i mer än 1 261 sålda biljetter i helgen. Strange.
Att Farväl Falkenberg trillar är kanske mindre konstigt, även om jag i mitt inlägg här i bloggen var på tok för optimistisk och tippade på cirka 150 000 besökare. Nu lär den ju inte ens komma upp i 40 000. Men det är en smal film, och antalet dussinbesökare som hört buzzen och hamnat i salongen av misstag när biljetterna till Adam Sandlers Click var slut och sedan kommit ut och tokdissat den skumma svenska rullen de trott var en ny Fucking Åmål inför sina kompisar ska nog inte underskattas.
Anyways – något är ruttet i det svenska filmklimatet och publikens förtroende för det som går upp på duken verkar uselt. Och det bådar en smula illa inför mitt nästa blogginlägg, som jag dock inte tänker skriva i dag, för nu ska jag fortsätta känna mig lite blue istället. För en intressant aktuell debatt om svensk filmpolitik, kika in hos Emma Gray Munthe.
Med en intetsägande titel som Du och jag och två ungefär lika intetsägande ansikten på filmaffischen så spelar det kanske inte så stor roll hur stora resurser man lägger på marknadsföring. Jag tror faktiskt att både titeln och affischen är jävligt viktiga när det kommer en ny svensk film. Tänk efter – vilka svenska filmer är det som har gått bra de senaste åren?
Jo, visserligen är ju titeln rätt vag och affischen likaså (överhuvudtaget känns omslag med ansikten väldigt … tja, 2001), det håller jag med om, men ändå. Tusen besökare, det är ju nästan samma siffra som noll.