Det är sista dagen i dag. Två veckors av hårt styre här på kultur-/nöjesredaktionen är snart till ända. Jag har härskat med järnhand, hållit undersåtarna i hårt koppel, ingjutit fruktan och käkat sommarvikarier till mellanmål.
Det är ingen vidare diet, nu väntar smalmat på semestern.
——
Det är för övrigt lite konstigt. Hela världen tuggar iphonefradga och här sitter macfanatikern Daniel och funderar på att köpa en Nokiatelefon.
hm, det där sista är lite oroande. om jag inte missminner mig övergick du till mac ungefär samtidigt som du blev vegetarian. denna omsorg om natur och djur övergav du ju häromåret och nu närmar du dig alltså den trötta marknadsledande kolossen (nokia = mobilvärldens pc). kanske är den dannyboy jag känt snart ett minne blott, och den där pc-killen med chorizoflott runt munnen tillbaka? eller så försöker du kanske bara bearbeta att jag för en gångs skull köpt en ny mac-pryl före dig…
Jag vill ha en mobil med riktigt bra kamera, som det funkar att spela in någorlunda bra video med. Och utifrån alla tester jag läst på nätet på sistone, så sparkar Nokia 6220 Classic undan benen rätt på SE C902:an, vilka verkar vara de nordiska kombatanternas senaste flaggskeppsmobiler i konsumentklassen. Dessutom är jag lite nyfiken på hur Nokiavärlden ter sig nu för tiden, jag hade ju flera Nokialurar runt millennieskiftet innan jag började köpa svenskt.
Och jag tycker nästan att det känns mer rebelliskt att ha en Nokialur i Sverige än en Sony Ericsson. Nästan alla jag känner har SE-telefoner, K800i-modellen jag har nu har blivit något av den svenska mobilvärldens gråa Dell-burk.
Och nej, faktum är att det var så sent som i januari 2001 jag köpte min första mac (ibook G3 600 mhz med 384 mb internminne, those were the days), det vill säga nästan fyra år efter min vegetarianism startade. Jag hade till och med hunnit börja äta fisk igen.