Post Format

Året i bloggen 2010

Bloggens femte kalenderår går mot sitt slut. Här följer en summering i 28 punkter.

Årets bild (1): Danderyds sjukhus, den 12 mars klockan 11.55. Tage Ögren är två minuter gammal.

Årets release: Min roman i all ära, presentationen av iPaden var nog en aning hetare. När Steve Jobs äntrade scenen i San Francisco den 27 januari stod teknik- och medievärlden stilla. Det känns overkligt i dag, men de flesta förståsigpåarna skrek #fail! under presentationen. I sken av det är jag väldigt nöjd med de snabba reflektioner jag tryckte ur mig senare samma kväll. Även om jag själv visserligen inväntar iPad 2 innan jag gör något köp, samt underskattade Kindlens överlevnadsförmåga.

Årets genomläsning: Jag var oerhört nervös innan Johanna skulle läsa ”Vi har redan sagt hej då”. Och även om hon tyckte väldigt mycket om den, så blev det en smula jobbigt ändå. Här reflekterade jag om verklighet kontra fiktion, och hjärta och smärta.

Årets kritik: Eller rättare sagt kritiken av kritiken av kritiken. Mitt tilltag att reflektera kring recensionerna av ”Vi har redan sagt hej då” väckte uppståndelse i Arbetarbladet.

Årets recension: Av de recensioner som inkom av ”Vi har redan sagt hej då”, undrar jag om det inte var den som bokbloggaren La Bibliofille skrev som var allra mest positiv.

Årets bild (2): Äntligen blev den klar. Releasefest för ”Vi har redan sagt hej då” den 29 januari. Foto av Björn Falkevik.

Årets mest idiotiska förhoppning: Fortfarande i slutet av mars inbillade jag mig att jag skulle kunna använda en försvarlig del av föräldraledigheten till att förkovra mig. I september hade jag en något mer nykter syn på tillvaron.

Årets DJtv-avsnitt: The show must go on – två dagar efter att Tage fötts spelade vi in ett anspråkslöst avsnitt kallat ”Hjälp vi har fått barn!” från neonatalen på Danderyds sjukhus.

Årets blogginlägg: Ibland behövs det inte mer än två meningar och tre små bilder.

Årets tröttsammaste debatt: De bloggade och twittrade och facebookade sig genom förlossningen! Usch och fy och det var det jävla dummaste från kulturpotentater som inte hade något bättre för sig än att förklara för oss hur vi minsann borde bete oss. Åh jag blir fan fortfarande irriterad när jag tänker på det. Och tidningen Stockholm City nöjde sig inte med detta, de var tvungen att oja sig en gång till i november. Bah.

Årets frieri: Vårt eget, som skedde genom chatten i Gmail.

Årets siffra: 3 652. Antalet dagar jag hade varit anställd på TT Spektra, när jag den 22 maj firade tio år där.

Årets insikt: Med stora krafter följer stort ansvar. Om min relation till Tage.

Årets avsked: Efter att ha hyrt ut den i andra hand i ett år sade jag definitivt hej då till min lägenhet på Vegagatan den 1 juli efter nästan sju år. Bitterljuvt vemod när det är som bäst.

Årets bild (3): Johanna började som teknikexpert i SVT:s ”Gomorron Sverige” i januari. I premiäravsnittet bjöd hon på en snygg outfit när hon pratade om 3D. Skärmdump från SVT.

Årets queer: Jag blev en smula förvånad när jag i slutet av augusti upptäckte att ”Dannyboy & kärleken” hade sorterats in på queer-hyllan på Biblioteket Plattan i Stockholm. Några månader senare letade sig tilltaget ända fram till Expressens kultursida.

Årets förutsägelse: Den 30 augusti siade jag att Sigrid Combüchen skulle tilldelas årets Augustpris. Den 23 november slog det in.

Årets försening: Den 25 augusti, ett drygt halvår senare än planerat, meddelade jag att ”Vi har redan sagt hej då” äntligen fanns att ladda ner som gratis ljudbok.

Årets session: Traditionsenligt reste vi till Sweden Social Web Camp på Brändö i Blekinge skärgård. Där höll jag i en session om att ge ut en roman med nätet som bas, som blev rätt lyckad.

Årets intervju: Fredrik ”Bisonblog” ”Kajen” Wass gjorde en öppenhjärtig och väldigt personlig intervju med mig om hjärta och smärta med avstamp i ”Vi har redan sagt hej då”.

Årets läsning: Under ett år som innehållit mindre läsning än någonsin tidigare sedan jag lärde mig läsa, håller jag nog Sofi Oksanens ”Utrensning” som nummer ett. Men murbetraktelsen ”Släpp ingen levande förbi” av Peter Handberg som jag läser nu är väldigt vass den också.

Årets resa: Efter att på senare år gjort det till något av en vana att hänga i städer som Moskva, San Francisco, Belgrad och New York, har 2010 varit ett mer jordbundet år, även om jag rest mer än någonsin tidigare, beroende på deltidsboendet i Berlin. Annars då? Jo, veckan på Åland i somras var finfin.

Årets krypning: Den vilda jakten på Barbastark.

Årets släkting: Det var inte bara Tage som föddes. Han fick en kusin också.

Årets betygsdebatt: UNT införde betyg på kulturrecensioner på prov, och känslorna svallade. Jag gav mig in i debatten med liv och lust. Nu väntar vi bara på beskedet om de ska permanentas eller inte.

Årets brev: Det kom ett läsarbrev från Norge, och jag svarade. Det blev en rätt så bra, om än inte helt uttömmande eller slutgiltig summering av ”Vi har redan sagt hej då”-projektet.

Årets förlagsfest: Same same, not different.

Årets bild (4): Lägenheten hemma på Rådmansgatan, den 13 december klockan 20.05. Tage Ögren är 9 månader och 1 dag gammal.

4 kommentarer

  1. Jenny: Well, så kan man ju också se det… Och tack för beröm för summering och son!

    iPet: Ah, den där artikeln har jag lyckats missa. Trodde de skulle skriva om det i kulturbloggen, som jag har i rss:en, eftersom de skrivit om försöket där tidigare. Men då vet jag.

    Reply
  2. Pingback: Bisonkrönika bloggåret 2010 | Bisonblog

Lämna ett svar till Daniel Åberg Avbryt svar

Markerade fält är obligatoriska *.