18. Ibland retar jag mig på att …

… jag är en förhållandevis långsam skribent, åtminstone jämfört med Johanna, som vid behov kan spotta ur sig texter om vitt skilda ämnen med häpnadsväckande hastighet. Hon är som en maskin när hon drar igång, fascinerande att se.

Vissa typer av texter kan jag visserligen skriva på det sättet också, som under åren på TT Spektra, när jag bevakade livehändelser som Melodifestivalen och en första version av artikeln skulle ligga publicerad på kundwebben inom loppet av minuter efter avslutad tv-sändning och en uppdaterad version med pratminus från vinnare och förlorare en halvtimme senare – sådana artiklar kunde jag efter en tid skriva extremt snabbt med korrekt koppling till bilder och bildtexter och webbversioner och puffar för kundwebb och allt vad det var. Men så var det också en typ av texter som till stora delar är instrumentala, snarlikt uppbyggda varje gång, om än med nytt innehåll som hälls ner i mallen.

Men andra typer av texter, sådana som är individuella till sin takt och form. Åh vad jag är långsam ibland.

Och ja, I’m looking at you, romanen.

——

Det här är del 18/30 i Lisa Bjärbos novemberutmaning.

3 reaktioner till “18. Ibland retar jag mig på att …”

  1. Du skriver så himla bra, jag ler ofta när jag läser din blogg – tack för det!
    /Freja

Kommentarer är stängda.