Way up north

Livet blir annorlunda här uppe. Inte i det stora, men i detaljerna. Det dricks kaffe från arla morgon till sena kväll. Det besöks släktingar på daglig basis. Det promeneras runt byn varje dag, med barn, hundar eller mol allena med ljudbok i öronen.

I onsdags kväll, när jag gick ut med båda hundarna för första gången, tog det ett tag innan jag insåg att det inte fungerar om man inte har kopplen i samma hand. De som såg mig strax före insikten, vid skogskanten med koppel flera varv runt kroppen och hundar som var intrasslade både i varandra och sina egna ben, kunde lätt ha misstagit mig för Papphammar, det enda som saknades var ett par rullskridskor och en hatt för att göra scenen komplett.

Vi besökte vårdcentralen i onsdags, det visade sig att Tage hade öroninflammation och nu äter han kåvepenin. Det upphör aldrig att förvåna mig hur alla verkligen känner alla här, eller åtminstone hur alla känner vår son. I receptionen, inne hos läkaren, i kassan på Apoteket – visst är det Rogers Tage? var frågan som återkom, följt av konstaterandet att vi har ju bara sett honom på bild tidigare.

Nåja, så länge hans morföräldrar tar hand om honom på morgnarna så att vi får sova får han vara deras hur mycket som helst när vi är här uppe.

I dag eller möjligen i morgon ska vi åka skidor och skoter. Jo, även jag har hört ryktas om sommarvärmen i Stockholms- och Berlintrakterna. 15 mil norr om polcirkeln känns dock det en smula fjärran.

3 reaktioner till “Way up north”

  1. Visst är det så. Men nu i vuxen ålder tror jag att jag börjar uppskatta det där allt mer, kommer ju själv från en ort liknande Vittangi i storlek. Tror dock att det blir extra extremt här, eftersom det är så långt till några större orter. Åtta mil till Kiruna, tio till Gällivare. Det blir som en egen liten värld.

  2. Så är det nog, jag kan förstå att det ändras (jag har inte nått dit ännu, men för några år sedan kunde jag inte inte ens förstå att man kunde tänka så) när man blir mer vuxen ”på riktigt” och inte bara myndig. Var tvungen att kolla på kartan, och det ligger väldigt ”off”. Min uppväxtort har liknande avstånd till större städer (Gävle och Sundsvall), men där finns åtminstone E4an norrut med all rörelse som blir.

Kommentarer är stängda.