Vinna eller försvinna

Regnet faller över Belgrad i dag, ljudet smattrar in i hotellrummet från mina öppna fönster och hade jag något annat än en betongvägg att stirra mot där utanför skulle det ha varit en vacker syn. En tryckande hetta har legat som ett välslutet lock över staden sedan den bibliska hagelskuren i söndags och det börjar kännas länge nu, länge sedan jag sysselsatte mig med något annat än schlager, länge sedan vardagen, länge sedan mitt vanliga liv och jag längtar kanske inte stenarna jag lekt som barn men åtminstone gatorna jag går som vuxen.

Semifinal i kväll. Vinna eller försvinna. Jag får nästan lite ont i magen vid tanken på att vi inte skulle gå vidare, vad som händer då, vilka krigsrubriksartiklar mediedramaturgin kräver att jag skriver om Sverige för första gången någonsin missar finalen i schlager-EM. Ja, jag vet att det låter löjligt för dem som står utanför spektaklet, men det går inte att tänka så i det läge jag befinner mig, i den miljö jag levt och verkat i elva dagar.

Nu lär det inte hända. Men det kan hända. Och det oroar mig.