Post Format

Varför jag skriver

Bra fest på förlaget i går. Lite mindre folk än förra året inbillar jag mig, men god mat, fri bar (ständigt detta gissel eftersom jag är en så svag människa) och därtill nymodigheten disco. Jag och min röda slips kunde ses på dansgolvet i en kvart runt klockan halv elva. Och jag var heller inte kvar sist i år. När jag gick någon gång vid halv ett var det fortfarande rätt många kvar. Good Danny.

Mest intressant var kanske att det inte kändes särskilt jobbigt att prata om det för tillfället något stillastående romanprojektet. Att säga att jag ska skriva om stora delar för att göra det hela supervärldsbra verkade inte tas emot med skepsis, utan snarare förståelse och uppmuntran. Därtill känns det också som att det faktiskt kan bli det – supervärldsbra alltså – om jag bara ger mig fan på det. Och eftersom jag har för avsikt att inte sållas bort från förlagets festinbjudningslista till nästa höst (något jag hört ryktas till sist sker om man inte levererar) så är det ju bäst att sätta igång. För det är ju som Jonas Karlsson sa i någon intervju häromdagen angående sin kommande novellsamlingsdebut: till fem procent skriver han för att han så gärna vill använda meningen i dag ska jag äta lunch med min förläggare. Jag skriver till fem – nej låt oss höja ribban och säga tio! – procent för att kunna säga jag ska gå på mitt förlags fest i kväll.

Dags att rusa till jobbet.

9 kommentarer