Post Format

Upp till kamp mot … Göteborg!

Alltså, jag har absolut inget emot Göteborg. Jag gillar staden, jag har många kompisar som kommer därifrån, nära vänner som till och med bor där sedan kort tid tillbaka och jag ämnar själv besöka Götet i slutet av månaden. Men det hör inte hit. Inte i det här inlägget. Och jag vill dessutom meddela att jag inte ätit frukost ännu så kanske är jag blodsockerfallsraljant och inkonsekvent, men det får ni ta.

För det här ska handla om två saker – ”Upp till kamp” och bandy. Om vi börjar med det första, så visades del ett av fyra på SVT i måndags kväll. Jag tyckte det var storartad tv, och ser mycket fram mot de tre kommande delarna. Men det hör inte heller hit. Det jag pratar om är att SVT enligt DN (som är väldigt dåliga på att lägga upp vissa saker på nätet) är bestörta över tittarsiffrorna på 550 000, de hade räknat med 1,4 miljoner.

Och då undrar jag bara – hur fasiken hade de kunnat tro att ett historiskt drama (vi pratar ändå 1960-tal) med konstnärliga ambitioner, dessutom filmat i svartvitt de första cirka 140 minuterna, ska kunna nå nästan 1,5 miljoner svenskar när det därtill utspelar sig i Göteborg?

Och alla västsvenskar, stena mig inte, jag gillade som sagt ”Upp till kamp” skarpt, men det är inte det jag babblar om. Jag är bara av den krassa uppfattningen att om man ska lägga mångmiljonbelopp på en tv-serie och sätta ribban så högt som gjorts här och därtill hoppas att den ska ses av uppåt 1,5 miljoner människor – då måste den berätta en historia som folk känner till, något människor av i dag kan relatera till, och att då skriva berättelsen om 68-generationens framväxt med göteborgsk lokalhistoria som grund är dödsdömt.

Jag säger inte att det är mindre relevant historik, men i såna här lägen kan inte igenkänningsfaktorn undervärderas. Och hur mycket allmängods historien om rockklubben Cue Club och Göteborgs varvsindustri än må vara på västkusten, så är den något helt annat i övriga landet, åtminstone bland den del av befolkningen som är under 50 år, det vill säga den tv-publik som alla tv-kanaler vill åt. Och då står man där, med 550 000 troligen nöjda tittare och en borttappad miljon som man av okänd anledning trott att man skulle nå.

Jag menar inte att det som händer i Stockholm egentligen är intressantare. Jag menar bara att eftersom landets politiska, samhälleliga och mediala centrum ligger just här, så får händelser som inträffar här större nationell spridning och fastnar i det folkliga medvetandet på ett sätt som ingen annan plats i Sverige förmår. Och även om man inte har en aning om vad exempelvis … hm, ja låt oss säga almstriden egentligen var – för att ta ett exempel från ungefär samma tid – så är det ett begrepp som de flesta någorlunda välinformerade svenskar ändå har hört talas om, och kanske, om det ska skildras i en tv-serie, kan tänka sig att kolla på. Kanske är jag bara en råbarkad sälle då jag aldrig hört talas om sagda rockklubb, strejken på Arendalsvarvet och ockupationen av Hagahuset tidigare, men jag tror ärligt talat inte det. Jag är bara som svenskar är mest, nämligen östkustfixerad.

En annan orsak är så klart längden. 90 minuter svartvit underhållning, ja tjenare att 1,5 miljoner svenskar har lust att spendera en måndagskväll så. Enligt Resumé är dessutom SVT inte direkt glada över längden på projektet, något som ska ha fått till följd att Mikael Marcimain sparkats från SVT:s kommande Jonas Gardell-projekt. Roligast i den artikeln är ändå pratminuset från Gardell – Det stämmer att Marcimain skulle regissera serien. Mer vill jag inte säga eftersom jag inte auktoriserat att du får ringa mig på min mobil.

Jag undrar och undrar och undrar, hur gör man för att få auktorisation? Ringer på mobilen och bokar tid om när man får ringa på mobilen?

——

Och nej – det är inte slut på Göteborgsbashing ännu: För jag läser också att Sveriges andra stad tänkt lägga rabarber på den svenska bandyfinalen från Uppsala, som sedan lång tid alltid arrangerar sagda sporttillställning på Studenternas IP den tredje söndagen i mars. Om så sker tänker jag aldrig någonsin se en svensk bandyfinal igen. Jag må vara Uppsalaromantiker och därtill komma från en bandystad, men någon måste ju i det här fallet ändå skämta?

——

Hm, undrar om min västfientliga ton i det här inlägget påverkas av att jag såg ”Hata Göteborg” i går kväll?

——

Uppdatering: Även den alltid kloke Martin Jönsson diskuterar de låga tittarsiffrorna för ”Upp till kamp” i dag. Jag verkar dock vara ensam om Göteborgs-spåret.

4 kommentarer

Lämna ett svar

Markerade fält är obligatoriska *.