Post Format

Unni Drougge, ljudboken och jag

Det enda jag tycker är fel med gårdagens besked om att Unni Drougge lägger upp en ljudvoksversion av sin roman ”Boven i mitt drama kallas kärlek” för gratis nedladdning via Pirate Bay är just det, att beskedet kom i går. Det är ju i dag som världsbokdagen går av stapeln, hon borde ha basunerat ut det i detta nu för att fira boken! Nu lades visserligen hennes text ut på Newsmill ganska sent och det lär bli ett hett samtalsämne främst i dag, men ändå.

I övrigt grämer det mig bara att Unni Drougge hann först. Jag har bollat med samma tanke sedan slutet av 2007 då jag fick förlagstillåtelse att själv göra en ljudbok av ”Dannyboy & kärleken” om jag ville. Nej, jag frågade så klart inte är det okej om jag själv producerar en ljudbok och sprider den gratis via Pirate Bay – något säger mig att svaret kanske blivit ett annat då – min fråga var mer är det okej om jag själv producerar en ljudbok? Punkt.

Så jag har ingen annan att skylla än mig själv. Ett och ett halvt års tid borde vara mer än tillräckligt för vem som helst. Men jag har fokuserat på annat. Dumt.

Nu hade visserligen en utgivning av min debutroman på det här sättet knappast skapat samma uppmärksamhet som när Unni Drougge gör det, vi spelar inte riktigt i samma mediala liga. Men ändå.

Pirate Bay skriver att det här är den första av många kommande produkter som ska ges ut på samma sätt, de ska skapa en speciell katalog för material som distribueras unikt via deras sajt. Om fler författare följer i Drougges fotspår undrar jag hur ljudboksbranschen hanterar det. Om fler åtminstone någorlunda etablerade författare börjar producera ljudalster på egen hand – och om den tekniska kvaliteten blir bra nog – har de all anledning att bli rejält svettiga. Om ljudböcker förvandlas till en marknadsföringsprodukt vars syfte främst är att öka medvetenheten om ett författarskap för att sälja fler ”riktiga” böcker (vilket var min tanke och även till viss del verkar vara Drougges), dras mattan undan för förlagens affärsmodell.

Jag har såväl här i bloggen som i en krönika hos Svensk Bokhandel hävdat att förlagen måste halvera priserna på ljudböcker om de inte vill bli frånsprungna av illegal fildelning, men inte i min vildaste fantasi har jag anat att det kanske blir författarna själva som tvingar fram en förändring.

Men man lär sig något varje dag. Jag applåderar Unni Drougges initiativ.

Och jag då? Tja, det finns väl förhoppningsvis sätt att tweaka hennes tillvägagångssätt för att göra en egen gratisutgivning unik och nyhetsvärdig. Låt mig fundera ett tag.

Dock inte i 18 månader.

8 kommentarer

  1. Pingback: Daniel Åberg » Det här med mecenater

  2. Pingback: Daniel Åberg » Klicktoppen april 2009

Lämna ett svar

Markerade fält är obligatoriska *.