Post Format

Tyrolerklädd pellejöns puts väck

Jag är trött på min skrivarmusik. Det sinkar mig, får mig att ledsna snabbare än vad som är nyttigt. Någon ursäkt måste jag ju ha när sinnet är svagt.

Jag sitter och hittar på. Det gör jag ju visserligen ofta eftersom det väl är vad skönlitteratur åtminstone till stor del går ut på, men nu hittar jag på nya saker ur gamla texter. I min iver att kapa ”Dannyboy” till dess kärna uppstår nya problem. I boken snurrar han desillusionerat i bokens tredje kapitel runt på Medborgarplatsen, slår följe med en tyrolerutklädd pellejöns som är ute på sin svensexa och snor sedan dennes pengar inne på Gröne Jägaren vilket gör att han känner sig tvungen att fly ner i tunnelbanan igen. Visserligen en rätt rolig episod som har sin verklighetsgrund i en svensexa som min dåvarande chef berättade om för sisådär fem-sex år sedan, men den för inte berättelsen framåt, det enda handlingsmässiga syftet är att den lilla krumelurpromenaden dödar tid så att flickan hinner stå nere på perrongen och våndas ett tag, samt att Dannyboy får tag på lite pengar. Men hon behöver ju inte våndas där nere särskilt länge, och hon kan ju faktiskt ha pengar i fickan vilket möjliggör deras fortsatta eftermiddagsäventyr. Sagt och gjort, den distraherande tyrolerkillen och besöket på Gröne Jägaren åker ner i makuleringsapparaten, åtminstone just nu.

Men det föder ett nytt problem. Dannyboy måste hålla sig kvar nere på perrongen eller åtminstone komma ner till den igen väldigt snabbt efter att ha ankommit till Medborgarplatsen, så att han kan slita undan flickan när hon hoppar. Jag behöver en anledning. Varför varför varför stannar han där nere när det är så fint väder ute?

3 kommentarer

Lämna ett svar

Markerade fält är obligatoriska *.