I dag skriver jag från mobilen på väg med tunnelbanan mot Stadshagen. Min rygg ska få sig en välförtjänt kotknackning.
I dag är också dagen då jag vänjer mig av från nässpray efter min förkylning. Jag går i blå gången med genomtäppt näsa och är sur för att jag glömt snytpapper. En minut till Akallatåget nu. Ett barn har lagt sig och skriker på perrongen, föräldrarna tittar på. Dörrarna stängs, hej då.
——
Uppdatering: Två post-naprapatkonstateranden:
1. Oj vad varm om ryggen man blir av liniment.
2. Det var kanske inte så smart att ta på sig en stickad kofta som ytterplagg när det hällregnar ute.