Tuesday bloody Tuesday

Manuset börjar oroa mig.

Tänk om det är helt värdelöst? Tänk om jag bara hade superflax senast? Tänk om jag blir utskrattad för det här när det kommer ut? Tänk om jag blir utskrattad redan på manusnivå, att det aldrig ens kommer ut?

För grejen är den att det inte finns en enda människa som läst det jag skrivit än. Det kan vara hur värdelöst som helst. Eller nja, det kan det väl inte eftersom jag ändå besitter en viss tilltro till mig själv, men tänk om det är tråkigt, ointressant, omöjligt att ta till sitt hjärta?

Jag vet att problemet är lätt avhjälpt. Det är ju bara att låta någon läsa för. Men jag tycker att det känns läskigt. Särskilt när det inte är färdigt, när jag inte vet riktigt vart det ska ta vägen, när jag inte kan bestämma mig för om en av karaktärerna ska vara jag, du eller han, när jag inte vet riktigt hur det ska sluta ännu, när texten bara består av 232 782 tecken, och jag känner att den nog behöver vara åtminstone 360 000 innan jag når mål. Dannyboy hade 339 750. Jag kan väl inte skriva en kortare bok den här gången? Eller kan jag det? Äh textlängden spelar väl ingen roll men jag måste ju åtminstone ha ett slut? Cirkeln måste slutas, saker måste få gå sin gilla gång, säcken måste knytas ihop, jag vägrar låta det bara rinna ut i intet. Jag hatar såna böcker. Nä, nej det gör jag inte men jag vill inte skriva en sån.

Men jag vet att jag måste låta någon läsa. Någon måste ges tillfälle att säga nä men hörru du vad tror du du håller på med egentligen? Eller det här är ruskigt bra. Eller jag gillar det, men … Eller … Ja eller något annat. Men det skrämmer mig. Måste fila lite mer på det först, ge det någon typ av stringens, någon typ av … genialitet. Om det går.

Som ni anar verkar min föresats när jag startade den här bloggen, att texten skulle vara klar den sista augusti, vara på väg att spolas rätt hårt ner i toaletten.

2 reaktioner till “Tuesday bloody Tuesday”

  1. Men du – är det så bra att låta någon läsa under arbetets gång?
    Hur har du gjort tidigare?
    Varför vill du att någon ska läsa nu?

    Själv vill jag vara ifred med mina texter tills den dagen jag anser att den är klar.
    Jag vill inte bli påverkad när jag skriver, men när jag är klar släpper jag texten till 4 personer som inte känner varandra, så får alla lämna sina kommentarer till mig efter en vecka.
    Då är det lätt att se om det är något som är generalknas.
    Eller skitbra! 🙂

  2. Jag håller med dig delvis, jag vill heller inte bli påverkad under skrivandets gång egentligen, men samtidigt vore det väldigt skönt att få något sorts kvitto på att jag är på väg åt rätt håll.

    Förra gången skrev jag ju utan ett konkret mål, en utgivning fanns visserligen så klart i mina drömmar men det var inte en realitet, och då kändes inte en bekräftan under skapandets gång lika viktig. Nu är läget lite annorlunda tycker jag, insatsen är högre, osäkerheten större, storyn mer komplex. Men vi får se. Måste nog putsa lite mer på det jag har först i alla fall…

Kommentarer är stängda.