Johanna sussar fortfarande vid min sida, jag har ont i ryggen av en alldeles för mjuk säng i hennes gamla rum i Vittangi och på nedervåningen stökas det omkring, hör jag.
2010 torde bli ett rätt omvälvande år. Om allt går väl här i världen blir jag om en månad och en dag del av tvåromanersklubben och om tre månader och nio dagar medlem i föräldraskapsklubben. Självklart är det senare en mer omvälvande händelse som kommer att påverka mitt liv på ett sätt jag ännu inte riktigt kan ana, men ännu är det mesta hjärnfokuset lagt på det första, det här egenutgivningsprojektet är väldigt tidskrävande och ibland förbannar jag mig själv för att jag valt den här vägen. Det hade utan tvekan varit enklare att dela arbetet och oron. Nu beror så mycket på mig själv. Det är självklart mest spännande, men utan tvekan också slitsamt.
Fast ändå. 2010 har potential utan dess like och jag gillar det. Hoppas ni gör det också.