The times they are a-changin’

Upp upp upp och så de obligatoriska nu har det vänt!-kommentarerna. Yeah right, det sa ni för tre veckor sedan också när börsen fick tillfällig uppåthicka för att sedan störtdyka neråt igen.

Annars tycker jag det är mest intressant att läsa alla dessa snyftartiklar och blogginlägg som florerat den senaste tiden där människor ser det som en mänsklig rättighet att få låna bostadspengar till treprocentig ränta utan amorteringsplikt så att man kan köpa innerstadsdrömmen på 60 kvadrat. Vad menar ni med att bara vilja låna ut 90 procent av bostadens värde och att jag måste amortera på lånen jag tar, hur kan ni göra så här mot mig, vi måste ju ha någonstans att bo?!

Ja, stackars.

Och jo, jag vet att jag själv bor i en relativt billig hyresrätt i ett attraktivt område i Stockholms innerstad. Men jag hade under 2000-talets första år ett sådant där bostadslån som nu utmålas som brott mot de mänskliga rättigheterna. I januari 2001, när jag skrev på för en etta med kokvrå vid Gullmarsplan, kallades de standardkontrakt.