Etikett: Svensk Bokhandel

Bättre kan (och måste) ni, Elgiganten

För tre veckor sedan skrev Svensk Bokhandel om att Elgiganten börjar satsa på e-böcker. Lars Rambe, en av ägarna till HOI Förlag och själv författare, var entusiastisk i sin bokbranschblogg Building Blocks by Rambe. Det här har vi väntat på kan jag säga, skrev han, och utvecklade att det känns fräscht att en annan spelare kommer in på banan med helt annan affärslogik och kanaler som är väl anpassade för digitala produkter. Och det är jag den förste att skriva under på, i dag har samtliga etablerade aktörer på den svenska e-boksmarknaden (och dit räknar jag Adlibris/Mondo, Bokus/Dito och Bokon) ägare som också äger bokförlag, vilket inte är helt okomplicerat, något jag varit inne på oräkneliga gånger tidigare här i spalterna.

Men.

Än så länge har Elgiganten verkligen inte bevisat något med sin satsning. Nu säger de visserligen i intervjun med Svensk Bokhandel att de ska börja lansera större med kampanjer framåt mars, april eller sommaren, men det ändrar inte det faktum att jag endera är både blind och korkad, eller så går det överhuvudtaget inte att nå Elgigantens e-boksbutik från butikskedjans startsida elgiganten.se, bortsett från om man klickar på annons nummer fyra i reklamsnurran på förstasidan, där det puffas för Bokrea. Ingenstans indikeras dock att rean handlar om e-böcker, utan tvärtom går tanken instinktivt till fysiska böcker eftersom bilderna i annonsen visar inbundna omslag. Vid klick landar man hur som helst på adressen ebooks.elgiganten.se, en i ärlighetens namn mycket trist e-bokssajt utan personlighet där det inte puffas för något utom det extremt förväntade à la Fredrik Backman och Jonas Jonasson.

De har också tagit fram en e-boksläsarapp för iPhone/iPad och Android, anonymt döpt till eböcker och inget mer, som de skriver om i en tillhörande, mycket spartansk blogg som man kommer till om man scrollar längst ner på e-bokssajten och klickar på puffen Nyheter om eböcker.

Jag återkommer gärna till Elgigantens sajt och ger dem en andra chans när de genomfört den utlovade kampanjen, men ska de ha någon som helst chans att slå in en kil på marknaden måste de då erbjuda något betydligt piggare än det de hittills lagt upp.

Storytel tar sig an e-böcker

I mitt test av Adlibris Mondo häromdagen konstaterade jag att konkurrensen bland digitala litteraturtjänster hårdnat. Nu skriver Svensk Bokhandel att även Storytel breddar sin palett, från jul kommer de för 199 kronor per månad att erbjuda ett kombinerat ljudboks- och e-boksabonnemang. Dagens ljudbokstjänst, där de tar 169 kronor i månaden för maxabonnemanget, kombineras alltså med en liknande tjänst för e-böcker för 30 kronor extra. Hur många förlag de får med på tåget är inte klart ännu, men ett antal mindre ska redan ha skrivit på och förhandlingar pågår med de stora.

Det fortsätter röra på sig. Skoj!

Äntligen är ljudboken digital

Cd-skivans dagar som ljudboksbärare är slutligen räknade! Det tog sin runda stund – det har hunnit gå fyra och ett halvt år sedan jag skrev ett agitatoriskt debattinlägg i Svensk Bokhandel om att ljudboksbranschen måste våga släppa sargen och bli digitala – något som fick vissa aktörer att hävda att jag inte höll ”branschnivå”. I senaste numret av Svensk Bokhandel finns ett mycket läsvärt temaspecial om ljudböcker, där kontentan är att branschen efter fem svåra år med sjunkande försäljning nu äntligen ser ljuset, och att allt är digitaliseringens förtjänst. Tidningen går till och med så långt att de härleder ljudbokens räddning till en enda sak: Publiken har börjat upptäcka Storytel.

Att det är just Storytel som har lyckats dra igång det digitala tåget gör mig väldigt glad. Jag har varit en ivrig förespråkare (och användare) av deras tjänst länge och har nämnt dem här i spalterna ett tiotal gånger sedan 2009. Av de streaming- och tillgängliggörandetjänster jag i dagsläget abonnerar på – Spotify, Netflix, HBO, Filmnet, Hulu, Storytel och Readly om jag läser kontoutdraget rätt – är Storytel den jag använder mest. Med priset 169 kronor i månaden är den visserligen också överlägset dyrast – de andra ligger på 79-99 kronor – men det är ett pris jag är villig att betala, dels för att litteratur även i övrigt har en högre prisbild än film, tv och musik, men också för att tjänsten helt enkelt ger mig så mycket. Jag snittar i dagsläget två-tre ljudböcker per månad genom dem och det finns inte på kartan att jag skulle kunna nöjesläsa sådana mängder i mitt liv just nu, barnen tar alldeles för mycket tid och kraft, jag somnar efter två-tre sidor text varje kväll.

En intressant utveckling är att Storytel har börjat lägga delar av den svenska ljudboksbranschen under sig då de nyligen köpt ljudboksförlagen Storyside och Earbooks. Att ett och samma företag både producerar, distribuerar och saluför böckerna kan bli problematiskt – vad händer om en ny streamingaktör kommer in på marknaden, riskerar de att tvingas betala dyrare för Storytels ”egna” titlar då? – men det är samtidigt något vi är vana vid från andra delar av den svenska bokbranschen.

Vad som är än mer intressant är att Storytel är en fristående aktör, en entreprenörsframgång utan några traditionella kopplingar till branschen. Bonniers försökte hösten 2010 slå sig in på marknaden med den i dag tämligen avsomnade satsningen Laudio, och några andra svenska konkurrenter finns inte bortsett från vanliga styckesköp hos de vanliga nätbokhandlarna och iBookstore. Det ska bli spännande att se om Storytel kan fortsätta stå fritt, och om de i sådant fall kan växa till att bli en verklig maktfaktor inom den svenska bokbranschen.

Jag hoppas verkligen det. Att Bonniers helt sonika köper dem bara för att de kan skulle kännas ack så fantasilöst och futtigt.

——

PS. Jag är ledsen att jag länkat till så många texter som ligger bakom Svensk Bokhandels betalvägg här. Det är ett gissel att det ska behöva vara så, men jag tycker ändå att det är bättre att länka än att inte göra det. Och det går ju att läsa inlägget utan att klicka. DS.

——

PS2. Jag skrev för övrigt ett gästinlägg i Storytels blogg i fjol om hur det gick till när jag byggde om vårt källarförråd till inspelningsstudio för min ljudbok. DS2.

Oklart i DN om Ordfronts bibliotekssatsning på e-böcker

Artikeln i dagens DN (24-timmarslänk här) om att Ordfront sluter avtal med Stockholms stadsbibliotek för att börja distribuera e-böcker till biblioteket direkt, utan att gå via distributören Elib, är en underlig text.

Jag tycker att den missar åtminstone fyra viktiga frågor:

1. Är det här ens en nyhet? Att Ordfront och Stockholms stadsbibliotek skulle inleda ett samarbete gällande e-boksutlåning skrev Svensk Bokhandel om redan i november 2012. Ändå har det här samarbetet förberetts ”under medial tystnad”, enligt Dagens Nyheter.

2. Vad är det som gör att det här avtalet är bättre än det Ordfront hade kunnat sluta med Elib? Det enda som nämns är att Ordfronts marknadschef Jenny Bjarnar säger att de vill kunna ge författare och förlag ”skälig ersättning” samt få tillgång till lånestatistik. På vilka sätt är ersättningen och lånestatistiken annorlunda jämfört med den som Elib erbjuder?

3. Är det inte ett problem att avtalet begränsar sig till Stockholms stadsbibliotek? Visserligen kan man sitta var som helst i landet och låna e-böcker från Stockholms stadsbibliotek bara man har en nätuppkoppling, men det krävs ett lånekort och det måste man hämta ut fysiskt på plats i Stockholm innan man kan börja låna. De cirka 8 miljoner av Sveriges invånare som inte bor i Stockholms närhet då?

4. Varför nämns inte Publit i artikeln, trots att det är de som sköter ”Elib-biten” mellan Ordfront och Stockholms stadsbibliotek? För det rör sig inte om ett direktavtal mellan förlag och bibliotek, utan om att Publit jobbar på att bygga upp en alternativ distributionskedja till den Elib etablerat, och där avtalet gällande Ordfront och Stockholms stadsbibliotek är det första projektet som lanseras.

Många frågor, som borde ha förtjänat svar.

Hela havet stormar på KF

På tal om Svensk Bokhandel – i ett blogginlägg går Lars Schmidt igenom vad som är i görningen på Norstedts/Bokus/Akademibokhandeln och allt vad de olika delarna av KF Media heter nu när bolaget åter ska styckas upp i fristående enheter. Han siar att Schibsted genom sin nya ännu olanserade e-boksajt kan komma att köpa upp Bokus, och att Natur & Kultur kanske kan tänka sig att anförskaffa sig Norstedts.

Sannerligen omvälvande förändringar om de skulle bli verklighet. Gå in och läs vetja. Till skillnad från tidningsartiklarna är inte Svensk Bokhandels blogginlägg inlåsta, så låt bokbranschnörden i dig frodas.

Sista förbrukningsdag

För litteraturälskare kommer julafton två gånger om året, dels en gång i början av juni och dels en gång i början av december – det vill säga när Svensk Bokhandels nådiga luntor Höstens respektive Vårens böcker kommer ut. Megatjocka kataloger med i princip varenda bok som ges ut i Sverige det kommande halvåret listas.

I dag landar Vårens böcker med en duns hemma hos dem som har turen att ha en fungerande postgång efter det myckna snöandet. I katalogen finns även en del längre reportage, och till det här numret har jag bidragit med en tredelad text om barnboksappar som jag slet hund med tidigare i höstas.

Men katalogens bästa/mest deprimerande läsning står tveklöst Johanna Westlund för, som skrivit ett långt och mycket intressant reportage kallat Döden i hyllan om den skönlitterära bokens allt kortare livslängd. Nytt nytt nytt, ut med det gamla, in med det nya, en allt snabbare takt och en utveckling som ingen verkar kunna se något egentligt slut på.

Jag undrar: Böcker börjar i dag säljas ofta två-tre veckor innan det fastslagna recensionsdatumet. Hur länge dröjer det innan vi har nått punkten då nyheterna börjar städas bort från bokhandlarnas hyllor innan de ens hunnit recenseras?

Storyside och breddningen

Jag gillar verkligen Helena Gustafsson och hennes ljudboksförlag Storyside. De sitter inte stilla i båten, i stället testar de nya grejer på det digitala området, utan att räddhågset vänta och se. För en tid sedan meddelade de som första svenska stora aktör att de tecknat avtal för att få in sina ljudböcker till försäljning i iTunes Bookstore, och i dag skriver Svensk Bokhandel att de även börjar satsa på e-böcker, då de i en ny satsning på Aino Trosell även tagit över hennes backlist från Norstedts och ger ut hennes äldre böcker som e-böcker.

Med stor sannolikhet är satsningarna delvis födda ur nödvändighet, ljudboksbranschen har gått i stå de senaste åren och växer inte längre vad jag förstått. Bättre att då nysatsa i digitala kanaler i stället för att krystat försöka hänga kvar och skapa nya varianter av fysiska ljudböcker, som en del andra gjort.

Om satsningen lyckas? Jag hoppas det, och tror att de har en god chans. Förlagschefen Helena Gustafsson är dock befriande ärlig i sitt sista svar, där hon säger att hon inte vet hur det hela kommer att tas emot och utvecklas.

– Ska jag vara helt ärlig?
– Ja.
– Jag vet inte. Vi gör det här nu, vi väntar ett tag, ser vad som händer och sedan tar vi nästa steg.

Vi får väl se. De vågar i alla fall testa och tänka nytt. Det gillar jag.

Bandet mellan författare och förlag

Åh, Sara Djurberg på Svensk Bokhandel sätter i ett blogginlägg (som inte är låsta utan fria att läsa även ut abonnemang) ord på mycket av det här jag har varit inne och tassat på i flera inlägg på sistone, angående förlags ansvar och inte ansvar gällande sina författare – något som ju aktualiserats dubbelt i samband med de konstiga turerna kring Thomas Salmes bluffpilotsbok och de eventuella utgivningarna av Breivikböcker.

Boklådor att älska

Jag såg en tweet i går som påminde mig om sajten Flavorwires listning av vad de ansåg vara världens 20 vackraste bokhandlar från tidigare i år. Det i sin tur påminde mig om att jag till Höstens böcker-katalogen skrev om svenska bokhandlares egna favoritbokhandlar runt om i världen. Mycket England blev det.

Texten är ju låst bakom Svensk Bokhandels betalvägg, men här är länken i alla fall, till dem som har ett konto där (eller kan tänka sig att styckeköpa mitt 25 000-teckensepos).

Så här såg ett av uppslagen ut i katalogen, där jag och Tage skymtar på en bild. Även en av mina favoritbilder från min och Johannas resa till San Francisco 2009 letade sig in i reportaget på ett annat uppslag.

Belagd med embargo

Ni minns snurrerierna kring den där intervjun på Svensk Bokhandels sajt gällande Tove Lefflers chefredaktörskap? Nu har hon skrivit ett blogginlägg och förklarat vad som hände. Och det var väl ungefär som jag spekulerade, det var i praktiken klart men inte styrelseförhandlat och så lades en text in i systemet för senare publicering och så fuckade den detaljen upp sig.

Förskrivna texter som läggs in i system för automatpublicering vid ett givet tillfälle är för den delen aldrig en helt bra idé. Jag tror inte att den tidningsredaktion existerar som inte lyckats strula till en sådan publicering vid något tillfälle. Själv vill jag minnas att vi fick ett mycket bistert samtal från någon av reklamkanalerna för ett antal år sedan då en segrarintervju med någon vinnare i någon dokusåpa/talangjakt som vi fått i förväg mot publiceringsembargo råkats publiceras för tidigt på webben av någon av tidningarna som abonnerade på TT Spektras material. I vårt fall var det ju extra svårt med embargon eftersom vi inte bara behövde hålla vårt eget publiceringssystem i schack, utan även var tvungna att se till att våra kunder skulle sköta sig i nästa led. Men även om man bara har sig själv att sköta – embargotexter är ett jobbigt gissel.

Nu även officiellt: Tove Leffler tar över Svensk Bokhandel

Nu verkar de ha bestämt sig på Svensk Bokhandel även officiellt. Lasse Winkler skriver i sin sista ledare att Tove Leffler blir ny chefredaktör. Så – grattis Tove till det nya jobbet! Se nu även till att återaktivera den där intervjun ni felpublicerade redan i samband med att förra numret kom ut. Det duger ju inte att beskedet enbart levereras genom en ledare, väl?

När det gäller Winklers nya sysselsättning, som han hintade lite om på sin avskedsfest och som jag kommenterade en aning i samband med förvirringen kring felpubliceringen, skriver han nu följande: Själv flyttar jag hem till Göteborg och börjar på ny kula. Jag ska, ihop med några fantastiska kollegor och vänner, bygga upp en ny tidning riktad till nyfikna läsare. Det blir ingen litterär tidskrift men något helt annat. Och inget gulligull i texterna. Jag avskyr det. Fråga vem ni vill på SvB:s redaktion.

Jag förstår fortfarande inte vad det kan röra sig om. Det grämer mig att jag är för dum för att fatta.

Indieförfattare

Just nu pågår bokmässan Book Expo i New York, och Svensk Bokhandel är på plats och spanar. Lasse Winkler skriver intressant i ett blogginlägg (SvB:s blogg berörs inte av deras nya inlåsningspolicy) om hur självpublicerande författare tar allt större plats på den amerikanska bokmarknaden. Trenden går också från att kalla dem self published authors till independent authors, det vill säga oberoende författare eller kanske ännu bättre indieförfattare.

Begreppet innebär visserligen en viss glidning gentemot hur det används inom musik och film där ju indiebegreppet mer handlar om bolaget är fristående från de stora jättarna. Att ges ut på ett mindre förlag utan koppling till någon av förlagsjättarnas sfärer skulle alltså med den definitionen räcka för att man skulle kunna kalla sig indieförfattare. Men att vara helt egen är så klart höjden av frihet.

Indieförfattare. Jag gillar ordet.