Författare, skribent och bokbranschnörd
I försomras jobbade jag i samarbete med Testfakta fram en översikt av den svenska marknaden för ljud- och e-bokstjänster, främst med fokus på de prenumerationstjänster som finns. Testfakta har nu gjort en grafik av samt skrivit en text utifrån materialet, och även intervjuat mig. I går körde DN materialet på sina ekonomisidor. Nätversionen av artikeln ligger bakom DN:s betalvägg, men grafiken går att se ändå, verkar det som.
En podcast jag aldrig missar är The talk show med John Gruber, som till vardags driver nätets mest genomtänkta och välrenommerade Appleorienterade blogg – Daring Fireball. Till skillnad från hos majoriteten svenska podcaster tillåts programmen sväva ut, ofta är avsnitten över två timmar, och inte sällan kommer de också bort från huvudspåret och landar i baseboll- eller James Bond-nörderi, Grubers två favoritämnen bortom tekniksfären i allmänhet och macvärlden i synnerhet. Stickspåren skulle kunna irritera, men eftersom han alltid brinner för det han pratar om och sitter på stora kunskaper även på dessa områden, blir det aldrig ointressant trots att jag exempelvis har noll koll på baseboll.
Gästerna tillhör även de toppsegmentet inom den del av teknikvärlden som har Applerelaterade produkter som sitt huvudsakliga bevakningsområde – till de återkommande hör Marco Arment, MG Siegler, John Siracusa, Dan Frommer, Merlin Mann, John Moltz och Guy English. Som ni ser av listan har dock The talk show en stor brist – den rent ut sagt löjliga snedfördelningen när det kommer till kön. Kommen 73 avsnitt in i serien har John Gruber haft en kvinna som gäst 3 gånger.
Det just nu aktuella avsnitt 73 hör som tur är till undantagen. Veckans gäst är Joanna Stern, som var en av grundarna av The Verge och numera huserar på The Wall Street Journal. Hon publicerade för snart två veckor sedan en vida länkad artikel där hon hårdtestat fyra surfplattor med externa tangentbord i rollen som arbetsdator, och hos Gruber utvecklar hon resonemangen, som i korthet går ut på att Microsofts Surface Pro 2 kommer närmast i att vara en fullvärdig ersättare till en bärbar dator, men den är å andra sidan hopplös i rollen som surfplatta, ett område där iPad Air spöar konkurrenterna hårt.
Jag har ju själv testat och skrivit om externa tangentbord till iPad vid några tillfällen, och har flera gånger varit ytterst nära att köpa ett Logitech Ultrathin Keyboard Cover till min iPad Air de senaste månaderna. Men det är ju precis som Stern skriver i sin artikel i säger i programmet, för traditionellt datorarbete är fortfarande den bärbara datorn bäst. Så varför krångla till det?
Tja, en grej för mig skulle kunna vara att min nu tre och ett halvt år gamla Macbook Air bara får ut cirka två och en halv timmes batterianvändning, vilket inte räcker långt om jag ska skriva en hel dag och befinner mig ute på fältet och inte har möjlighet att ladda. Där blir de tio timmar jag kan klämma ur en iPad med externt tangentbord riktigt intressant.
Så – lyssna på senaste The talk show, de har ett väldigt intressant samtal, där de förutom hennes artikel även pratar om skärmstorlekar på mobiler och wearable tech.
Och ska ni bara lyssna en enda vecka är ju denna ypperlig att välja, då det till på köpet råkar vara jämställt.
Utbudet i svenska iBookstore börjar sakteliga ta sig. De största svenska förlagen har tidigare varit svalt inställda till Apples universella 70/30-deal när det gäller ersättningen (Apple tar 30 procent av kakan på allt som säljs i hela App store), men nu verkar de redo att ändra sig. Tidigare har de vad jag sett bara doppat tårna försiktigt då och då med enstaka boksläpp, men nu puffas böcker från Bonniers förlagsflora för rejält i butiken, och överst av dem alla tronar som på så många andra ställen Fredrik Backmans ”En man som heter Ove”.
För dem som gillar att läsa e-böcker är det här så klart mycket positivt. Har man en iPhone eller iPad är iBookstore mycket enkelt att köpa böcker från, och eftersom Sverige är nedlusat av Appleprodukter innebär det en oslagbart stor potentiell e-boksmarknad för förlagen, även om de så klart gärna hade behållit en större del av intäktskakan än vad Apple medger.
Säljer man något i butiken då? Tja, jag blev själv förvånad över hur pass bra ”Vi har redan sagt hej då” fungerade att sälja i iBookstore när jag lade upp den där, och försäljningen tickar fortfarande stadigt på ett och ett halvt år senare, om än så klart i betydligt makligare takt. iBookstore har hittills kommit i skymundan i pratet om e-boksmarknaden i Sverige till förmån för Adlibris satsning på Letto och Bokus e-boksbutik Dito – det är ju hos dessa som utbudet har funnits.
Men i och med att Bonniers nu verkat ha ändrat sig gällande avogheten till iBookstore lär detta ändras. Bland deras allra färskaste titlar ser det ännu rätt glest ut, men skillnaden i utbudet är ändå enormt vid en jämförelse med för bara några veckor sedan.
Och nog finns det en marknad allt. För även om ingen ser den som primärt en sådan, går det inte att komma ifrån att iPhone är landets överlägset mest sålda e-boksläsare.
Annorlunda e-boksprojekt regnar det inte av i Sverige. Men författaren och krönikören Hillevi Wahls nyhet om att hon för att fira tio år som författare tänker ge ut ett urval av sina krönikor från tidningar som Metro och Kommunalarbetaren som gratis e-böcker i iTunes iBookstore tycker jag är ett roligt initiativ. Elva e-bokssamlingar blir det – en varje vecka fram till bokmässan – där texter kring teman som vänskap, kärlek, sex och familj samlas. Först ut är ”Vänner”, som kan laddas ner från iBookstore till iPhone/iPad här, och till övriga plattformar via Hillevi Wahls hemsida. Det ska även komma en Kindleversion via hennes sajt vad det lider.
I skrivande stund ligger den första samlingen etta på svenska iTunes topplista för gratisböcker. Roligt!
Angående att Apple nu dömts som skyldiga i första instans i den uppmärksammade e-boksrättegången i USA, där Apple och sex förlagshus anklagades för att ha konspirerat om e-bokspriser för att stävja Amazons monopolliknande ställning, tycker jag fortfarande att den bakgrundstext jag skrev i ämnet i fjol fortfarande känns aktuell.
Att amerikanska bedömare på många ställen sägs vara förvånade över domslutet förvånar i sin tur mig. Att Apple och förlagen bröt mot lagen tycker jag har stått klart länge, även om de kan sägas ha jobbat för en ökad mångfald på framtidens bokmarknad (och själva tjänat mer pengar i förlängningen, så klart). Det går inte att komma ifrån att onsdagens domslut är en enorm prestigeseger för Amazon och deras allt starkare ställning både som bokhandel och förlagshus. Följaktligen når deras aktie dagen efter domslutet också rekordnivåer.
Är det också en vinst för bokköpare? På kort sikt ja, eftersom Amazon i och med domen har svart på vitt att deras lågprismodell för e-böcker är vägen framåt i USA. På lång sikt, när Amazon tagit makten över e-boksförsäljning och -utgivning i än större grad än i dag?
Extremt svårt att säga. Men monopol känns väl rent spontant inte så där superkul, kan jag tycka.
Den minnesgode kommer ihåg att jag i början av året skrev ett par recenserande inlägg om e-bokstjänsten Bokon. En sak jag lyfte fram som smart var att deras app för e-boksläsning och köp även tillät inladdning och läsning av biblioteksböcker, och jag rosade den som ett mer tillfredsställande alternativ än Bluefire Reader, som är den app de flesta använder för att läsa biblioteksböcker på iPhone/iPad.
Men efter att en bok kraschat för mig när jag använde Bokons app och jag därför tillfälligt gått tillbaka till Bluefire Reader, upptäckte jag en funktion där som jag tror är relativt ny, som har fått mig att åtminstone hittills stanna kvar hos Bluefire: Antal dagar kvar på lånet.
Ni minns i barn- och ungdomen, då man lånade böcker på biblioteket och alltid visste när de skulle lämnas tillbaka eftersom bibliotekarien stämplat återlämningsdatumet på den där rutade sidan längst bak? Detta är sedan länge bortrationaliserat på svenska bibliotek och ersatt med ett simpelt kassakvitto som tappas bort redan innan man kommit ut från biblioteksbyggnaden – men nu har Bluefire Reader återinfört stämpeln i digital form! Så här ser det nämligen ut på katalogsidan i appen:
2 days remaining on loan. En enkel men oerhört nyttig informationsrad, som höjer användarupplevelsen flera snäpp. Nu vet jag när det gäller att rappa på och trotsa småbarnslivets eviga trötthet om kvällarna. Barndomens bibliotekslån är åter här, numera digitala.
Hos Bokon finns tyvärr ingen sådan info på katalogsidan, och heller ingen annanstans vad jag lyckats hitta. Däremot bjuder appen på en bugg jag aldrig lyckats bli kvitt, som gör att jag till synes får dubletter av de biblioteksböcker jag lånar. Men raderar jag den ena, slutar även den andra att fungera. Inte så användarvänligt, tyvärr:
Så kom igen Bokon, fixa något liknande! Det borde inte vara svårt rent tekniskt, infon om när boken ska ”lämnas tillbaka” (det vill säga sluta fungera) finns ju inskriven i filen, och borde väl gå att lyfta fram visuellt. Det skulle verkligen lyfta biblioteksdelen.
TILLÄGG: Fick en kommentar på Facebook där det påpekades att den här funktionen även finns på en del läsplattor, bland annat Sonys. Än större anledning för Bokon att skaffa den också, med andra ord.
Skrev en kulturartikel tidigare i veckan till TT Spektra om hur svårtillgängliga gamla praktverk nu blir vackra och lättillgängliga e-böcker. Såg i kväll att bland annat Aftonbladet publicerat den.
Det här med att skriva tusen tecken per dag går ju en smula sisådär, milt sagt.
Men skam den som ger sig. Min nya grej är att försöka skriva åtminstone några hundra tecken på ipaden eller iphonen när jag ligger i sängen och annars skulle ha läst några sidor i boken jag för tillfället somnar i. För att åtminstone i någon mån hålla kontakt med texten och berättelsen.
Men två kvällar in börjar jag inse den nya strategins brister. För det är ju som sagt så, att jag ytterst sällan orkar läsa mer än tre, möjligen fyra sidor per kväll innan jag slocknar av utmattning. Det finns en uppenbar risk att det inte är i det sinnestillståndet den stora litteraturen skapas.
Jag har tänkt att jag ska skriva ett uppföljande inlägg om Logitechs externa tangentbord för iPad mini, men har inte riktigt känt mig inspirerad. Så i går kom ett inlägg hos Allt om mac som i mångt och mycket summerar mitt eget omdöme. Litenheten blir helt enkelt ett problem när vi har 28 bokstäver i alfabetet, tangentbordslayouten är i grunden gjord för engelskans 25 bokstäver, och för att klämma in ÅÄÖ på det begränsade utrymmet måste kompromisser i form av halvstora bokstäver göras, kompromisser som gör att skrivhastigheten blir helt uppfuckad.
Jag håller visserligen inte med om att det på grund av detta går fortare att skriva på iPadens virtuella skärmtangentbord än på det externa Logitechtangentbordet, men osäkerheten som hela tiden känns i högerhandens fingrar när jag använder det externa tangentbordet gör att rytmen i skrivandet störs, jag koncentrerar mig mer på att träffa rätt tangenter än att tänka på vad jag ska skriva. Och då blir slutsatsen ändå att jag föredrar det virtuella tangentbordet, för faktum är att den lägre skrivhastighet som det ger inte enbart är av ondo.
Men det är ämne för ett annat inlägg. Återkommer.
• De flesta som är intresserade av e-bokens utveckling i Sverige har säkert redan koll på det här, men hur som helst – sedan en tid tillbaka har Elib en väldigt informativ och bra sammanfattning av vad som hänt i nyhetsväg i e-boksvärlden den senaste veckan i deras blogg. Faktum är att dessa Veckan som gått-inlägg är i princip det enda de postar i bloggen. Go check it out.
• Är du intresserad av Applenörderi på hög nivå kan du följa den här tråden på Branch, där nätjournalist- och bloggbranschens mest insatta Applekännare (Gruber, Siegler, Ritchie et al) i går kväll gick igenom den senaste tidens rykten kring iOS 7, iPad och iPhone 5S.
• Jag funderar för övrigt på att starta ett aktiebolag. Verkar både enklare och krångligare än att vara sin egen firma.
Ett par saker:
• Efter ännu ett driftstopp här på bloggen under morgonen/förmiddagen – enligt Binero ett planerat underhållsarbete som drog ut på tiden – börjar jag bli rejält less och funderar starkt på att ta min mats ur Bineroskolan. Men frågan är ju om jag verkligen gör det. Se det här inlägget, skrivet för nästan exakt fem år sedan. Jag har hotat med att flytta så många gånger men gör det aldrig, eftersom det är ett sådant bök. Argh.
• Skrev ut en intervju på minilogitechtangentbordet nyss. Det är verkligen litet. Och det som irriterar är att det är de svenska tecknen som ställer till det. Nästan alla tangentbord där utrymmet är begränsat tar bort allt onödigt krafs och fokuserar helt på att ge engelskans 26 bokstäver fullstor plats, och när det sedan ska regionaliseras måste det till nödlösningar på de språk där saker som ÅÄÖ finns, oftast genom att tangenter halveras i storlek. Här är det Ä som är det stora problemet, högerhandens lillfinger vill hela tiden röra sig lite för långt till höger när tangenten ska pressas ner, och träffar då i stället enter som ligger direkt bredvid. Det är säkerligen en vanesak, men än så länge stannar det upp skrivtakten och rytmen betänkligt.
I höstas testade jag några olika externa tangentbord till iPaden för de tillfällen då man behöver lite extra skjuts i sitt skrivande. Då satte jag vikten som en väldigt viktig faktor, och kom fram till att totalsumman inte fick överstiga ett kilo för att jag skulle kunna tänkas vara intresserad.
När nu iPad mini har skakat om marknaden och ställt alla viktklasser på ända, är så klart läget för de externa tangentborden också annorlunda. Därför har jag nu lånat hem ett sprillans nytt tangentbord från Logitech ämnad för just denna tingest – Ultrathin Keyboard Cover Mini. Än så länge har mest Tage hunnit testa det – pappa var är mitt skrivbord? frågade han i morse när han gick runt och letade efter det, eller ja han sa nog snarare skribbord eftersom han säger skriba – men jag ska snart ta mig an det själv.
Vikten lovar dock gott. 208 gram ger tillsammans med en iPad mini en totalvikt på under 520 gram. Lättare dator torde bli svår att hitta.