A neverending stooohoryyy

Det känns som att jag aldrig kommer att bli frisk igen. Det kombinerat med ett antal rätt tunga deadlines inom kort föder en tung känsla av uppgivenhet. Att inte kunna vara sjuk när man är sjuk är onekligen en nackdel med det här frilanslivet.

Till det positiva kontot får dock läggas att Tage tillfrisknat och var på dagis i dag. Promenaden dit kändes evighetslång, och när jag kom dit för hämtning kastade en av fröknarna bara en blick på mig och sa Och du har frossa ser jag.

Nåja, det blir väl någon ordning någon gång på det här kroppsrasslet.

Däckade

Den här sjukstugan alltså. Ujuj. Tage verkar dock sakteliga börja repa sig, vilket har både goda och negativa sidor. Exempelvis sov han tolv timmar nonstop i natt av total feberutmattning, vilket hade varit en dröm för urlakade föräldrar i vanliga fall. I natt låg jag dock vid hans sida och skakade av frossbrytningar mellan klockan ett och fem trots dubbla täcken, långkalsonger, tjockstrumpor och tröja. Johanna ”låg” samtidigt hängd över soffan nere i vardagsrummet hela natten, vilket visade sig vara enda ställningen som åtminstone hjälpligt lättade hennes molande ryggvärk. Hon sov därmed inte alls.

——

Vi trotsade dock sjukan och åkte in till Kiruna för ett ultraljud på förmiddagen. Baby E mådde mycket bra. Fint!