Författare, skribent och bokbranschnörd
I dag slog Adlibris upp portarna för den nya versionen av Boktipset. Jag har inte hunnit mer än att registrera ett konto ännu, så jag kan inte säga något mer om tjänsten än att den ser väldigt annorlunda och mycket luftig ut. Jag lovar att återkomma i frågan senast nästa vecka.
Relanseringen av Adlibrisägda communitysajten Boktipset är nära förestående, skriver Svensk Bokhandel i dag. Den nya versionen innebär den första omgörningen sedan premiären för snart åtta år sedan, och för någon som gillar det avskalade finns anledning att glädjas: Boktipset version 2.0 kommer att innehålla mindre funktionalitet än föregångaren.
– Boktipset byggdes i en tid när forum och bloggar var nya och det gör att den i dag har väl många funktioner, säger Cajsa Malm som är affärsområdeschef för Adlibris Next till Svensk Bokhandel.
Fokus kommer nu att ligga helt på att leverera bra och relevanta boktips, och från boktitlarna kommer det att finnas köplänkar till Adlibris. De bloggare som fortfarande använt sig av tjänstens bloggfunktionalitet verkar ha fått beskedet att dessa nu kommer att raderas.
Anledningen till att Boktipset alls ens kom upp på medieradarn igen i våras var att det avslöjades att det förekommit försök att via fejkade konton manipulera betyg och att förlag skrev positiva recensioner av sina egna böcker, något jag bloggade utförligt om här. Detta ska nu stävjas dels genom att proceduren att starta ett konto blir något krångligare samt att en redaktör aktivt kommer att jobba med sajten och övervaka aktiviteterna som sker där.
Så fort den nya versionen kommit igång ska jag ta och sätta mig in i den och skriva någon form av recension av förändringarna, tänker jag mig. Stay tuned!
Dagens stora bokbranschnyhet är att landets ledande bokhandelskedja Akademibokhandeln senare i år börjar med e-handel. Kedjan kommer att dra nytta av att man redan sitter på infrastruktur och distribution via sitt ägande av nätbokhandeln Bokus, och kommer att erbjuda sina kunder att via akademibokhandeln.se e-handla böcker till den fysiska bokhandelns priser. Samtidigt ska man fortsätta driva bokus.se, där samma böcker ska säljas på den lägre prisnivå vi vant oss vid hos nätbokhandlare.
Låter det som det snurrigaste ni har hört? Det tycker jag också.
Visst, i intervjun hos Boktugg nämns att (de dyrare) köpen via akademibokhandeln.se kommer att ge vissa fördelar gentemot (lågpris)köp hos bokus.se – returer av webbköp kan lämnas in i kedjans fysiska butiker exempelvis – men det känns som en klen tröst. Beställningarna kommer att landa i Bokus system, hanteras av Bokus personal och skickas ut från Bokus lagercentral – den enda skillnaden bortsett från priset för den absoluta merparten av kunderna borde bli vad som är tryckt på papperskartongen böckerna levereras i.
Jag tycker att de i stället borde ha satsat hårdare på Bokus, så pass hårt att de helt slopat namnet Akademibokhandeln och gått all in på Bokus. Akademibokhandeln må vara Sveriges i särklass största bokhandelskedja, men det känns inte som ett varumärke för framtiden. Bokus må å sin sida alltid ha legat efter Adlibris i försäljning, men de har ett starkt och välkänt namn, och till skillnad från ”Akademibokhandeln” är det dessutom ett namn som åtminstone för mig blickar framåt i stället för bakåt.
Hade Akademibokhandeln förlorat fysisk försäljning på att döpa om hela sin bokkedja till Bokus? Min magkänsla säger nej, men även om de gjort det, så hade de i alla fall skickat en signal till hela Boksverige att Bokus är ett namn för framtiden, och jag tror att de med bokhandelskedjan tydligt i ryggen enklare hade kunnat göra Bokus.se till landets största nätbokhandlare.
Hade det inneburit ett pedagogiskt problem att tvingas förklara varför man hade högre priser i de fysiska Bokusbutikerna än på bokus.se? Nej, jag vägrar att tro att det är så i dag, kunderna har sedan länge lärt sig att köp över nätet är billigare än i butik, på samma sätt som det är helt naturligt att det är billigare att köpa take away från en restaurang än att stanna och äta den i lokalen.
Snarare blir det i stället nu ett problem att förklara varför företaget driver två nätplattformar som säljer samma böcker till olika priser.
Sveriges Radios Kulturnytt berättar i dag att Adlibris nu börjat rulla igång de åtgärder de aviserade i våras gällande fusket hos Boktipset, som branschsajten Boktugg var först med att avslöja. och som jag själv kommenterade i ett par inlägg.
Det Adlibris enligt Kulturnytt gjort är att de dels kräver att mejladressen som anges när man skapar konto måste verifieras, samt att de säger sig rent generellt ha en ökad redaktionell närvaro på tjänsten, den ska alltså inte lämnas vind för våg vilket tidigare varit känslan utan man ska vara vaksam gällande misstänkt aktivitet.
Min spontana reaktion till detta måste tyvärr bli – öhm, är det allt? Verifiering av mejladress är något som är standard sedan hiskeligt många år på i princip alla sajter man kan registrera konto på, och knappast ett sätt att stoppa falska användare. Det är hur enkelt som helst att registrera en ny mejladress i antaget namn hos en mejlleverantör, sajna upp sig hos Boktipset med sin nya mejladress, klicka på verifieringslänken som dyker upp i mejlkorgen och sedan aldrig fundera över den där mejladressen igen, något jag själv nyss provade genom att skapa kontoprofilen Testar Testarson med en nypåhittad mejladress.
Kanske är det den andra delen – personalnärvaron – som är det viktiga, det får tiden utvisa. Hoppas bara att personalen kommer att få lägga lite tid på att fixa eget innehåll också och inte bara agera rastvakter, för att som nu på förstasidan ha en Boktipset tipsar-puff från 10 februari 2015 samt redaktionellt tipsa om böckerna Da Vinci-koden, Män som hatar kvinnor, Populärmusik från Vittula samt Ondskan under vinjetten Missa inte! känns sådär nytt och fräscht.
Jag undrade ju i mitt inlägg om det här med misstankarna om fusk på Boktipset vilka åtgärder som Adlibris kunde tänkas ta för att undvika att liknande saker sker i framtiden, och hoppades att företagets vd Johan Kleberg skulle ta chansen att skriva om Boktipsets framtid i sin gästblogg hos Svensk Bokhandel.
Och det gjorde han, redan samma kväll till och med:
Boktipset var och är en bra grundidé (om än överambitiös i sin funktionalitet då man typ ville ta upp konkurrensen med Facebook). Men jag är en stor anhängare av tjänsten och tror att den också kan ha en kommersiell bärkraft till exempel genom något så enkelt som köplänkar till oss. Tre av mina kollegor har under några månader redan jobbat med hur vi ska göra om sajten. Bättring härmed offentligt utlovad.
Ska bli spännande att se vilka förändringar som blir resultatet.
Intressant avslöjande hos Boktugg i dag, de går ut med uppgifter om misstänkt fusk på den Adlibrisägda sajten Boktipset.se, ett bokcommunity där användarna själva får sätta betyg på, recensera samt diskutera böcker. Betygen och recensionerna används därefter av Adlibris på sidorna för dessa boktitlar.
Inga definitiva bevis kan presenteras utan det verkar handla om misstänkt aktivitet kring vissa böcker och förlag, ett stort antal konton har registrerats under kort tid och gett vissa utvalda titlar toppbetyg, som sedan per automatik presenteras på Adlibris. Hos Adlibris är man tydligen medveten om problemet enligt vd Johan Kleberg, som säger till Boktugg att det pågår en diskussion internt om hur de ska komma tillrätta med problemet.
Det här är så klart pinsamt för Adlibris, och jag hävdar att det här är ett problem som har kunnat uppstå helt enkelt för att de i princip lämnat Boktipset vind för våg. Sajten verkar ha fått sköta sig själv under ett stort antal år, den ser i princip ut som den gjorde vid lanseringen 2009 och tittar man på Om-sidan så är den senast uppdaterad 2013, och den officiella bloggen har inte uppdaterats på 15 månader, några regelbundna inlägg har inte lagts ut sedan tidig höst 2014.
Det här har också noterats av de användare som trots allt fortsatt att använda Boktipset, i forumet frågade en användare en vecka före jul 2015 varför sajten numera verkade uppdateras så sällan, och 16 dagar senare kom ett svar (dock inte från någon som jobbar med Boktipset utan en annan användare) som löd: Sajten verkar totalt ha dött under 2015. Jag började dubbelregga allt jag läst 2015 på både Boktipset och Goodreads, men nu är jag enbart Goodreadsaktiv då den här sidan verkar tvärdöd. Tråkigt, för det borde finnas underlag för aktivitet.
Att sajter dör är inget problem i sig, men det blir självklart ett allvarligt problem när en sajt som är så eftersatt och därmed säkert också dåligt kontrollerad tillåts styra betygsättningen av böcker hos Sveriges i särklass största nätbokhandlare. Visserligen har inte Adlibris någon topplista som baserar sig på Boktipsetbetyg utan de har bara topplistor baserade på försäljning vilket innebär att man måste klicka sig fram till de här titlarna för att upptäcka att de har höga betyg, men det ger ändå dessa titlar en fördel.
Dessutom verkar det som att de här fejkkontona satt i system att ge annat de betygsätter låga betyg, vilket dragit ner snittet på dessa titlar. Detta har bland annat drabbat Kalla Kulor Förlag, vilket fått förlagets ägare Hans-Olov Öberg att överväga en polisanmälan, enligt Boktugg.
Hur ska Adlibris komma tillrätta med problemet? Ett sätt är så klart att ändra möjligheterna att skapa konton på Boktipset, och kräva exempelvis att man kopplar konton till sitt Facebookkonto, och inte som i dag bara kan registrera sig genom att ange ett födelsedatum, ett namn och en mejladress. Det är så klart inte ett vattentätt system det heller och det exkluderar människor som inte använder Facebook, men det skulle skänka en ny form av trovärdighet åt sajten, som i ljuset av detta kan vara välbehövlig.
Sedan är frågan om det ens finns en marknad för ett svenskt bokcommunity. När Boktipset lanserades 2009 var det ett projekt lett av Sigge Eklund som ägdes av Bonniers och TV4 tillsammans, men efter en lovande start (jag hade faktiskt själv en Boktipset-blogg under några månader 2010 för att marknadsföra mina böcker) verkar ägarna och Eklund ha tappat intresset och sajten fick tas över av (tillika Bonnierägda) Adlibris, som alltså inte heller verkar ha gett den någon kärlek under överskådlig tid. Jag kan inte se att det skulle kunna ha någon annan orsak än att de anser att det kostar för mycket pengar att lägga resurser på tjänsten i jämförelse med vad den ger dem tillbaka.
Innebär detta spiken i kistan för Boktipset? Jag hoppas inte det, för dem som faktiskt använder tjänsten verkar hängivna. Men innan Adlibris fått ordning på det här med fejkkontona bör de starkt överväga att stänga av kopplingen till sin nätbokhandel.
PS. Adlibris vd Johan Kleberg påbörjade i går en två veckor lång sejour som gästbloggare hos Svensk Bokhandel. Ska bli spännande att se om han tar upp den här frågan där. DS.
UPPDATERING: Nu har Johan Kleberg på Adlibris gjort just detta.
Svensk Bokhandels reporter Lars Schmidt går hårt åt Bonniers fortsatta maktexpandering på den svenska bokmarknaden. Med startpunkt i det nyligen aviserade beslutet att Adlibris tar över Cdons bokförsäljning skriver han under rubriken ”En skadlig tystnad” i dagens purfärska nummer av tidningen bland annat:
Varför hörs ingen diskussion om att Bonnierägda Adlibris lägger beslag på ytterligare uppåt 250 miljoner kronor av branschens totala försäljning? Och varför hörs inget om att Bonnierförlagen startat Bookbeat för att skumma grädden av den streamingmarknad för ljudböcker som det tagit Storytel tio år att bygga upp?
Det fanns en tid då Bonnierförlagen alltid diskuterades. Kritiker klagade över marknadsdominans, uppköp av konkurrenter och integration framåt och bakåt i näringskedjan tills Bonniers satt på nästan hela makten.
— — —
Nu hörs inte ett knyst. Alla viker ner sig. Ändå har Bonniers bara blivit större, starkare och brutalare. Varför är alla tysta?
Han anger själv några orsaker i texten, bland annat att bokbranschens kris gjort att kritiker haft fullt upp med att överleva och att den kritiska grupp av förläggare som samlade sig under paraplynamnet De oberoende har fallit isär av sig själv.
Om det förr fanns ett dussin öppna kritiker finns det i dag knappt en enda; Bonniers finns överallt på marknaden och rädslan för att hamna i onåd är för stor.
Skarpt tonläge. Ska bli intressant att se om någon vågar haka på och stämmer i bäcken eller om utspelet möts med tystnad.
Svensk Bokhandel skriver i dag att Adlibris lägger ner abonnemangsdelen för ljudböcker på deras digitala plattform Mondo. Adlibris vd Johan Kleberg kommenterar nedsläckningen så här till tidningen: ”Ska man satsa på en prenumerationstjänst bör man göra det 100 procent dedikerat. Storytel fokuserar på en sak och är jätteduktiga på den. De har säkert 95 procent av marknaden.”
Tanken är att de prenumeranter som trots allt finns ska slussas över till Bonniers kommande ljud- och e-bokstjänst Bookbeat, som än så länge befinner sig i stängd beta.
Svensk Bokhandel skriver i sin rubrik att Adlibris lägger ner Mondo, men att nätbokhandeln planerar att stänga hela plattformen Mondo, som förutom abonnemangstjänsten för ljudböcker även inbegriper styckeförsäljning av ljud- och e-böcker, hittar jag ingen bäring för i texten, snarare verkar Adlibris göra sig av med abonnemangen för att kunna satsa hundraprocentigt på resten av den digitala butiken.. UPPDATERING: SvB har nu ändrat rubriken till den mer korrekta Adlibris skrotar sin prenumerationstjänst.
Att Mondos abonnemangstjänst försvinner är egentligen inte särskilt förvånande. Bonniers har haft stora problem med att få sina ljudbokstjänster att lyfta, något jag skrev om senast i höstas, och när de nu snickrar på den nya tjänsten Bookbeat som verkar bli en rak Storytelutmanare är det så klart smartare att lägga allt fokus där. Jag ser mycket fram emot att testa den när det blir dags.
——
Intressant för den delen att Johan Kleberg i intervjun med SvB fortsätter sitt korståg mot höga priser på digitala böcker. Han stack ut hakan rejält förra våren när han sa att nya e-böcker inte bör kosta mer än 99 kronor, och nu upprepar han den siffran när det gäller styckeförsäljning av ljudböcker: ”Vi anser att en nyhet inom digitalt ljud inte ska kosta mer än 99 kronor för kunden.”
Eftersom jag så sent som i går uttryckte tvivel gällande huruvida jag kommer att bli klar med någon roman ens under nästa år, känns det meningslöst att skriva att jag ser fram emot att läsa min egen bok då.
Men vad jag faktiskt ser fram emot är att låta den här bloggen (som nästa år fyller tio år!) ha en fortsatt naturlig del av mitt liv. Sent i går kväll kom årets statistikmejl från Jetpack där året i bloggen summerades, och även om jag hittills bara lyckats publicera 190 inlägg under 2015 vilket är den lägsta siffran någonsin, så hade antalet totala besökare trots detta ökat med 10 procent. Rykten som gör gällande att bloggen är död är alltså kraftigt överskattade.
Jag bloggade ju för ett år sedan om de senaste årens mest populära inlägg, och även i år går det att se en tydlig trend i att bokbranschtekniska inlägg i allmänhet och dem om Adlibris Letto i synnerhet fortsätter dra folk.
Det här är årets tio mest lästa inlägg i bloggen:
1. Test: Adlibris Letto Frontlight (maj 2015)
2. Adlibris lanserar Letto Frontlight (december 2014)
3. Test: Adlibris Letto och biblioteksboken (juni 2012)
4. Test: Adlibris Letto (juni 2012)
5. Hej då Audible, det var (ganska) kul så länge det varade (augusti 2011)
6. Test: Adlibris Mondo (september 2013)
7. Författande är bara ren matematik (november 2008)
8. Test: Läsplattan Tolino Vision 2 slår Letto Frontlight på fingrarna (december 2015)
9. Barnen och skärmen kontra papperet (april 2015)
10. Ägnar sig Norstedts verkligen åt gravplundring? (augusti 2015)
Adlibrisdominansen skrev jag om redan i statistikinlägget för 2014 så det tänker jag inte orda mer om – många googlar helt enkelt om information och synpunkter på Letto-plattorna – men även i övrigt är det tydligt att det är tester och allmänt skrivande om olika tjänster med litteraturkoppling som lockar, plus det sju år gamla inlägget om hur man räknar ut hur många tecken det går på en normal boksida, något aspirerande författare alltid lär komma att fundera över. Att inlägget om barn och skärmar samt det jag skrev om Millennium och gravplundringen drog folk är inte heller förvånande.
Så summa summarum – fortsätt komma hit även nästa år! Jag lovar att vara här.
——
Eftersom jag häromdagen nämnde läsplattan Tolino Vision 2 som ett julklappstips, kan jag väl fortsätta på samma spår och i dag tipsa om att Adlibris nu kör en sådan där läsplattekampanj jag nämnde i slutet av testet, de säljer just nu Letto Frontlight förladdad med nio rätt så färska e-bokstitlar (varav över hälften är skrivna av Mons Kallentoft, så gillar du inte hans deckare är det nog lika bra att skippa det här tipset). Priset är det vanliga – 995 kronor.
Jag har skrivit tidigare här i spalterna om att jag inte tycker att det är helt oproblematiskt att Adlibris bundlar sina e-boksläsare med ”gratis” e-böcker (den gången rörde det sig om hela 55 titlar), men just i detta julklappstipsarfall lämnar vi de större frågorna därhän.
——
UPPDATERING AUGUSTI 2017: De senaste månaderna har det uppstått problem med Tolinos läsplattor i Sverige när det gäller kopieringsskyddade böcker som använder sig av Adobes DRM-system, det vill säga i princip alla e-böcker som lånas ut på svenska bibliotek. Det finns en lång tråd gällande detta i kommentarerna nedanför det här inlägget, som kan vara värd att studera innan ni i dag överväger ett köp av någon av Tolinos plattor i Sverige.
Jag har i flera års tid varit nyfiken på den tyska läsplattesatsningen Tolino, en familj läsplattor framtagna i samarbete av de tyska bokhandelskedjorna Thalia och Hugendubel samt Deutsche Telekom för att mota Amazon och deras Kindleplattor i grind. Sedan en tid finns några av Tolinoplattorna att köpa även i Sverige genom nätbutiken Cyberphoto. Jag kontaktade dem och frågade om jag kunde få låna ett exemplar för test. Några dagar senare damp Tolino Vision 2 ner i min brevlåda.
Eftersom jag tidigare i flera test tagit mig an den svenska marknadsledaren Adlibris Lettoläsplattor, valde jag att utvärdera Tolinon mot Adlibris nuvarande platta Letto Frontlight.
Rent storleksmässigt är Tolino Vision 2 och Adlibris Letto Frontlight ganska snarlika, Tolinon är en knapp centimeter högre än Letton som i sin tur är två millimeter bredare än Tolinon och i tjocklek är det dött lopp (Tolinons mått är 163x114x8 millimeter och Lettons 155x116x8 millimeter). Viktmässigt är skillnaden något större – Tolinon väger 174 gram och Letton 190.
Att Tolinon är två millimeter smalare på bredden än Letton kombinerat med att den har en mjuk form med rundade hörn och kanter samt ett gummiliknande ytskikt gör att Tolino Vision 2 är betydligt bekvämare att hålla än Adlibris kantiga platta, vars hörn ger såväl synliga som kännbara avtryck i handflatan när man hållit den ett tag särskilt vid enhandsfattning. De 16 gramen mindre i vikt är kanske inte så mycket att orda om, men jag vet inte, Tolinon ger tveklöst en lättare känsla överlag.
När jag recenserade Adlibris Letto Frontlight skrev jag en del om den i mitt tycke felaktigt placerade av/på-knappen i botten på plattan, som lätt gjorde att jag tappade plattan om jag höll den löst när jag klickade på knappen, jag hade inte för vana att hålla emot uppifrån. Tolino har valt den mer logiska placeringen på ovansidan vilket gör att det blir enklare att trycka eftersom plattan oftast vilar i ens handflata och ger ett naturligt spjärn, men inte heller här är jag riktigt nöjd, knappen sticker nämligen knappt alls ut och är lite svår att hitta innan man lärt sig dess placering (vilket man dock rätt snabbt gör).
Dessutom är det knappast nödvändigt att stänga av läsplattan manuellt om du bara ska lägga den ifrån dig för att sova, e-bläckstekniken med batteritid på över en månad gör att det batteri som hinner dras innan skärmsläckaren aktiveras är helt försumbart.
Till skillnad från Letton har Tolinon inga fysiska knappar för bläddring, utan man bläddrar endera genom att svepa på skärmen på känt smartphonemanér eller att man klickar eller snarare duttar på skärmen på den högra eller vänstra tredjedelen av den, samtidigt som ett dutt i mittersta tredjedelen tar fram val för text- och skärminställningar.
En tredje möjlighet för bläddring som jag inte har sett hos någon annan läsplatta tidigare är att man knackar till plattan lätt på baksidan, helst någonstans någorlunda centralt på plattan, jag har misslyckats några gånger när jag provat utåt kanten. I övrigt fungerar det dock felfritt, men ska du bläddra bakåt får du använda dig av de skärmbaserade metoderna.
Hårdvarumässigt är Tolino Vision 2 och Letto Frontlight rakt av jämförbara på papperet, de har båda en processor på 1 Ghz och 512 Mb internminne, men Tolinon känns mycket rappare vid praktisk användning, särskilt när man använder webbläsaren samt skriver in text. Det är visserligen fortfarande eoner av skillnad jämfört med att använda en surfplatta eller mobil, men jag får åtminstone inte smärre psykbryt av frustration för att tangentbordet inte hänger med när jag skriver på Tolinon, den hänger i alla fall nästan med.
Skärmmässigt är de identiska, 6 tum stora med 758×1024 pixlar vilket ger en upplösning på 213 dpi (som jämförelse kan nämnas att en ny iPad mini har 326 dpi). Upplösningen är lite för låg för att sägas vara av retinakvalitet, men jag tycker den är fullt acceptabel, jag upplever inte att jag ser några pixlar vid läsning.
Likt Letton använder sig Tolino Vision 2 av Carta-teknik för belysningen av skärmen när man läser utan sänglampan tänd (vilket jag i regel gör, har nästan alltid ett eller två små sovande barn vid min sida om kvällarna). Jag upplever att Tolinons ljus är lite mer ojämnt fördelat i den nedre skärmkanten än hos Letton, inte så att det direkt stör läsupplevelsen men det ser inte så snyggt ut, det liksom blöder in något mörkt från botten.
Eftersom Tolinon inte är anpassad för den svenska marknaden finns ingen koppling till någon svensk nätbokhandel så som Letton är kopplad till Adlibris e-boksbutik och ditt Adlibriskonto. Är du tysktalande har du dock möjlighet att koppla plattan till flera butiker som Hugendubel och Thalia, och det finns även någon schweizisk och italiensk butik att välja på. Du kan heller inte få svenska menyer i den, men engelska fungerar däremot fint.
Trots avsaknad av direktkoppling till svensk e-boksbutik går det dock utmärkt att via webbläsaren köpa e-böcker från sajter som Adlibris Mondo, Bokon och Dito. Eller ja, ”utmärkt” är väl att ta i eftersom webbläsaren även om den trumfar Lettons fortfarande är väldigt trög jämfört med upplevelsen på en riktig surfplatta. Men den klarar i alla fall av (till skillnad från Letton) att spara användarnamn och lösenord vid inloggningar, så har man bara bokmärkt Adlibris Mondos startsida för e-böcker är det en rätt enkel procedur att köpa böcker från Adlibris på Tolinon även om det inte finns någon direktkoppling i plattan. Som inloggad kan du så klart även ladda ner dina tidigare köp från de olika nätbutikerna till plattan.
När det gäller hantering av böcker i ditt personliga bibliotek har Tolino en molnfunktionalitet jag ärligt talat inte har testat eftersom den enligt manualen främst är tänkt att användas som en molnbackup av de titlar du handlar hos de nätbokhandlare du kan direktansluta plattan till, men det ska också gå att ladda upp och ner dina andra e-böcker till Tolino Cloud-kontot. Du kan även koppla in plattan till en dator via micro-USB och dra och släppa ePub-, text- och pdf-filer den vägen.
En funktion som lyfts fram i marknadsföringen av Tolino Vision 2 är möjligheten att låna e-böcker från bibliotek direkt i plattan utan att behöva gå omvägen via sladdkoppling till en dator (vilket exempelvis krävs om du ska låna e-böcker till Letto Frontlight). Jag har testat att låna e-böcker från två olika bibliotek, Stockholms stadsbibliotek och Bibliotek i Norr (som har den frajsiga nätadressen bibblo.se). Inledningsvis hade jag en del problem när jag laddade ner från Norrbottens sajt, jag fick det föga klargörande felmeddelandet Cause of Adobe error: E_ADEPT_NO_TOKEN, men lån på Stockholms stadsbibliotek fungerade smärtfritt direkt (de äger för den också en rätt kaxig domän även om den bara dirigerar vidare till den egentliga sajten – biblioteket.se).
Några dagar senare när jag försökte igen fungerade det dock att låna direkt till Tolinon även via Bibliotek i Norrbotten, så kanske var det bara något tillfälligt. Jag var även i kontakt med Elib som sköter den tekniska biten av e-bokslånen för såväl Stockholms som Norrbottens bibliotek, och enligt dem borde det inte vara några skillnader, eftersom de båda biblioteken använder samma tekniska lösning.
En annan funktionalitet som Tolino Vision 2 ståtar med är vattentålighet. Då jag inte är någon badkarsbadare av rang har jag inte testat detta själv, men den ska enligt specifikationerna tåla att befinna sig på en meters vattendjup i en halvtimme utan att ta skada, så en snabb drulletappning ner i badet ska inte vara något problem.
Är då Tolino Vision 2 ett bra läsplatteköp? Ja, på det stora hela slår den Adlibris Letto Frontlight på fingrarna. Fördelarna den har är att den ligger skönare i handen med de mjuka kanterna och den något lättare vikten, den är rappare i menyer och vid surf och du kan låna e-böcker till den utan att behöva ta fram dator och micro-USB-kabel. Dessutom påstås den ha upp till sju veckors batteritid jämfört med Lettons en månad, men det tycker jag mer är en akademisk siffra, det beror mycket på i vilken utsträckning du använder skärmljuset samt hur ofta eller sällan du ställt in skärmen på att uppdateras vid bläddring.
Lettons fördel är så klart att den är anpassad till den svenska marknaden. Menyerna är på svenska, Bonniers svenska ordbok är förinladdad (Tolinon erbjuder bara ordböcker på de europeiska storspråken) och när du väl loggat in med ditt Adlibriskonto är det bara att börja shoppa loss i den inbyggda e-boksbutiken. Vill du handla böcker till Tolinon är det webbläsaren som gäller vilket är lite omständligare, även om det med hjälp av bokmärkta webbsidor samt sparade inloggningsuppgifter går ganska bra. Letton har därtill ett lägre försäljningspris och har flera gånger sålts i kampanjer där man fått med ett gäng relativt nya e-böcker på köpet. Något sådant erbjuds inte med Tolinon.
Läsupplevelserna är snarlika, skärmarna är i princip identiska och även om bläddring går till på olika sätt – Tolino Vision 2 har inga knappar längs kanterna som Letton utan man använder endera touchskärmen eller den särskilda baksidesknackningen – så ger det en likvärdig upplevelse.
Men om du struntar i priset och inte är intresserad av svenska menyer och butiksintegrering – vilken platta är då bäst? Mitt svar blir Tolino Vision 2. Det är inte utan att jag önskar att Adlibris hade vänt sig till Tolino i stället för franska Bookeen i jakten på sin läsplatta (Letto Frontlight är en försvenskad variant av Bookeens platta Cybook Muse Frontlight, och även föregångaren var en Cybookplatta).
Tolino Vision 2 köps i Sverige som sagt enklast via Cyberphoto, som förutom en nätbutik även har en fysisk butik i Umeå. De har också den nyligen släppta efterföljaren Tolino Vision 3 HD i utbudet, som via högre upplösning och mer frekvent skärmuppdatering ska ge en skarpare skärmupplevelse (jag tycker dock att redan skärmen på Tolino Vision 2 fungerar utmärkt för läsning).
Nobelpriset till vitryska Svetlana Aleksijevitj. Fint, och inte minst viktigt! Drog iväg en beställning av de två titlar som fanns tillgängliga i pocket medan de ännu fanns tillgängliga.
Kan nämna att Bokus var snabbast med att få upp en puff med Aleksijevitjs namn på sin startsida, men när man klickade på puffen så gapade den i några sekunder tom, och under dessa sekunder lyckades Adlibris få in en titel av henne på sin särskilda Nobelsida. Oavgjort bland nätbokjättarna, alltså.