Post Format

T-banebiblioteket

Efter radioprat och besök hos barnmorskan i går morse (vår parvel är så löjligt normal enligt utvecklingskurvan att det är onormalt) slank vi på väg mot arbetet in på t-banebiblioteket vid Östermalmstorg, som jag hittills lyckats missa att besöka.

På många sätt kändes den relativt nyöppnade filialen helt ljuvlig. Kompakt, modern, luftig, öppen attityd och … kompakt, nämnde jag det? Och så faktumet att det är inhyst i en tunnelbanenedgång, jag får ståpäls bara av att skriva meningen.

Efter att ha gått runt där i några minuter insåg jag dock en sak. Jag tror banne mig att vi har fler böcker hemma än vad de har här, sade jag till Johanna. Nej, så kan det väl inte … Hon stannade och måttade med ögonen. Jo, vi har nog faktiskt det, konstaterade hon.

Nu anser jag visserligen inte att mängden titlar nödvändigtvis måste vara det viktigaste i ett bibliotek. Faktum är att jag personligen främst nyttjar biblioteksrummet som en plats för att i lugn och ro kunna sitta och pilla med mitt skrivande och insupa atmosfär. Och i det avseendet såg t-banebiblioteket ut att kunna fungera alldeles ypperligt, tanken att jag kan sitta rakt ovanför bruset och beskåda folkvimlet men själv befinna mig i en lugn glasbubbla lockar mig mycket, och helt ärligt kände jag för första gången på länge en längtan efter att börja skriva på roman nummer tre de få minuter vi befann oss där.

Men innebär det att det är ett bra bibliotek?

Jag vet inte.

7 kommentarer

Lämna ett svar

Markerade fält är obligatoriska *.