Sommarliv

Jag tror att det var en vecka sedan jag lyfte locket på datorn senast. Det betyder inte att jag har varit helt sysslolös, men jobbmejlande, reportageanteckningar och … öhm, Instagram och Facebook kan man ju sköta från mobilen också.

Vi drog på bilsemester söderut längs E45:an några dagar, jag ska skriva ett resereportage som ska publiceras först inför nästa sommar, vi stugcampade i Jokkmokk och i Vilhelmina. Jag gillar båda orterna väldigt mycket, om än av olika anledningar. Jokkmokk verkar vara på väg att med avstamp i dels sin starka samiska identitet och dels i känslan av att ha övergetts av staten (hej Vattenfall) karva ut en unik plats i kultur-Sverige som tar sig kulturella uttryck i såväl musik, mode, mat och hantverk. Därtill är den lilla stadskärnan väldigt gullig. Vilhelmina vet jag egentligen inte så mycket om, har bara övernattat där två gånger på bilresa söderut (förra gången var Tage blott ett veckogammalt frö i Johannas mage), men samhället ligger väldigt vackert i en brant sluttning på en smal landremsa mellan Volgsjön och Baksjön, och inger en gemytlig känsla.

Tage vågar språnget ner i Baksjöns vatten i Vilhelmina.

Glädjande var också att Ejda inte uppvisade några åksjuketendenser, troligen tack vare den nya, framåtvända stolen. Hon har i yngre dagar varit en säker kräkare under bilfärder på över tio mil. Nu klarade vi vid ett tillfälle en trettiomilasession utan antydan till illamående. Ganska bra att kunna åka bil obehindrat här uppe. Fint!

I övrigt då? Vi har ett rätt rejält högtryck här uppe, gräsmattan har klippts och ogräs rensats. I går skulle jag laga en punktering på Johannas cykel, men lagningssatsen som jag köpte på OK var så gammal att det självhäftande limmet hade torkat. Kanske köper människor bara nya slangar nu för tiden, jag vet inte. Nytt försök i dag om svärföräldrarna har någon gammal lagningssats med riktig solution liggande.

Ejda lyder – inte – min uppmaning om att le för kameran från Café Utsikten i Storuman.